Norrbotten är fullt av serverhallar, tv-apparater är tunnare än mitt självförtroende, vi betalar med telefonen och en man fick precis sitt trasiga hjärta utbytt mot hjärtat från en gris. Nästan alla episka science fiction-filmer man kan tänka sig, ni vet sådana där “40 år i framtiden”, har redan hänt. "Blade Runner" utspelar sig 2019. Vi står med båda fötterna i farstun till imorgon. Vilken grej!
Jag kommer att tänka på det här när jag laddar hem den senaste uppdateringen till min iPhone och ser att dom har lagt till något som heter “digitalt arv”. Det är typ ett testamente över vem som ska få ta över mina selfies och appar när jag loggar ut för gott. Nu vet jag inte mycket om hur uppdaterade religioner är när det kommer till ens digitala fotavtryck men jag vågar inte chansa på att man får ta Facebook med sig in i himlen. I en tid när allt verkar luta åt worst case-scenario, inte bara FHM:s prognoser, är det lätt att tankarna blir en smula mörka. Läser man tidningarna har Putin kikarsiktet inställt på Gotland, svenska hushåll jagas av fogden som aldrig förr, elen kostar en triljard och flygbolagen flyger med tomma plan för att det är billigare än att inte flyga. När tankarna är mörka står det kanske inte högst upp på önskelistan att få en notis som säger att det är dags att uppdatera sitt testamente men istället för att lägga mig under tyngdtäcket och dissociera försökte jag verkligen ta tag i problemet.
Evolutionen gav oss en häftiga saker men den har också utvecklat vår hjärna så att vi kan tänka både framåt och bakåt i tiden. Vi kan se konsekvenser och älta misslyckanden, vi kan drömma eller förbereda vårt frånfälle. Det här är givetvis en bra sak i grunden men också en dold förbannelse. Låt mig förklara vad jag kom fram till. Om, gud förbjude, ditt hem började brinna och du bara kunde roffa åt dig det absolut viktigaste för att rädda från lågorna. Vad hade du tagit? Tänk på att det inte är mycket man kan hålla i två händer. Kanske hade du tagit några gamla foton, brevet du fick av en vän eller en gammal tröja från en resa. Precis på samma sätt är det med vår uppmärksamhet. Vi kan inte njuta av något som händer här och nu om vi hela tiden tänker på hur fel det blev på jobbet förra veckan eller om vi oroar oss för tentan på fredag. Om din kropp är på spelning på Kulturens hus men dina tankar är i tvättstugan hade du lika gärna kunna vara där och sortera i vitt eller kulört.
I en tid, den så kallade framtiden, som vi nu befinner oss i tror jag att det är extra viktigt att vi verkligen försöker vara närvarande. Kulturen gör sitt yttersta för att överleva, och vi med den. När världen brinner får vi försöka greppa det som spelar roll för oss var och en. En utställning eller nya säsongen av "Sex and the City". Det vet bara du.