“Den här kan man väl sätta i pappersåtervinningen”, menade en bekant som ämnade kassera en lampa. Lampan hade i och för sig en skärm i frasigt papper, men även stativ i metall, vidhängande elektronik och en ännu iskruvad svartnad glödlampa. Eftersom sophantering för mig är ett känsligt ämne reagerade jag direkt och utan att förstå att det var ett skämt.
“Nu är du ju som folk”, utbrast jag indignerat och insåg i samma stund att jag använde uttrycket i negativ mening. Att vara som folk ska ju vara något positivt, något att sträva mot. Att vara som folk är att kunna bete sig och ha sunda värderingar.
Det händer rätt ofta att jag hör prat om vem som är som folk och vem som inte är det, och om människor som det faktiskt lyckats bli folk av mot alla odds. Detta har alltid passerat utan att jag ägnat det någon eftertanke, först nu börjar jag ifrågasätta talesättet och undrar vilka krav man ska uppfylla för att bli klassad som en som är som folk.
Jag var inte stor när jag första gången kom i kontakt med uttrycket. Det var efter att jag, på villkor att inte vara “bånt”, fått följa med till mammas träningsmatch i basket. Lansjärvs damer skulle möta Överkalix och för att inte vara i vägen klättrade jag upp i en ribbstol. Löftet jag gett svek jag sedan med råge när jag matchen igenom uppmanade dem därnere att kyssa sin röv. Detta resulterade i ett fnitter som eldade upp mig till högljudd extas; ”Kyss röven, kyss röven!”
Mamma fick skämmas:
”Att du inte kan vara som folk, det är då sista gången du får komma.”
För att återgå till ämnet nedskräpning: I tidningen läser jag om Kebnekaise som är så populärt i år, om hur ett sopberg växer till sig i vandrares fotspår. Trots en strävan efter att vara hurtig och sund och “hemestra” är det tydligt att många inte klarar av att betvinga bekvämlighetsinstinkten. Det man släpat upp ids man inte ta med sig ner, som i så många andra sammanhang tänker man att det är andras uppgift att städa efter en. Var finns sunt förnuft hos moderna trendkänsliga individer?
Jag försöker verkligen att vara som folk, korrekt och laglydig, hålla de löften jag ger, göra rätt för mig och vara snäll. Tänka efter innan jag handlar. Sortera sopor i rätt behållare. Inte bli för girig eller bekväm. Inte be andra kyssa sin röv.
Att vara som folk är dock inte alltid lätt och förr eller senare misslyckas man. Det kan vara omedvetet eller medvetet. Turligt nog finns det då ett annat välanvänt uttryck att ta till i sitt försvar; ”man är ju bara människa”.