Bosse i Bo Kaspers Orkester vickar lite på hatten innan han börjar sjunga om ballongerna som flyger lågt, lågt över broarna ikväll. Utanför min lägenhet svävar snötunga moln men precis som i texten undrar man vad dom gör här nere, inkräktar på våning tre. Det här är Fredrik Skavlans sista program. Sista gången han kastar sina manuskort med det där kjempeglada sneda leendet. Samtidigt som Bosse sjunger “Stunder som den här” får vi se ett bildspel med ett urval av alla gäster som har besökt talkshowen genom åren, det är Malala och Bruce Springsteen, stora politiker och världskända skådespelare. Det är minst sagt en mäktig laguppställning.
I det sista avsnittet någonsin gästar vår nya statsminister, den historiska Magdalena Andersson. Den första kvinnan någonsin som checkar in på kontoret i palatset, nu som landets mäktigaste. Äntligen! En milstolpe som dröjde längre än vi kunde tro men är det en sak vi vet om förändring så är det att det alltid tar längre tid än vad man hoppas på.
Intervjun kryssar, som vanligt, något krystat mellan olika ämnen, från skogspromenader till förhandlingar, och följdfrågor är ingenting man verkar jobba med i Norge. Men det stora samtalsämnet efteråt, som så ofta när det kommer till Skavlan, handlar om vilka frågor han ställer till sina kvinnliga gäster. “Är det du eller din man som lagar mat hemma Magdalena?”. Sexism, gubbslem och grottmänniska, skriver debattörerna.
Den här kritiken har återkommit genom åren. Redan 2010 pratade Carolina Gynning ut i tidningarna och beskrev frågorna som förringande och nedvärderande, simmaren Sarah Sjöström fick prata om sina städvanor. 2019 ställde serieskaparen och poddaren Liv Strömquist in sin medverkan och säger att hon blev utskälld av en producent. Samma år går Maria Agerhäll, skapare av tv-serien “Dips”, ut med kritik om att hela intervjun handlade om hennes kända man och inte om henne som en egen person.
Om Fredrik Skavlan är en sexistisk varg klädd i lusekofta vet jag faktiskt inte men det var dit bevisen pekade. Jag tvivlar inte en sekund på vittnesmålen från tidigare gäster och jag tycker själv att det har skavt. Jag vill också att förändring ska ske över en natt. Min enda invändning mot hela diskursen är att vi människor har en tendens att inte ställa en enda följdfråga. Precis som programledaren.
Så när jag kommer ihåg att Skavlan frågade Stefan Löfven om vem av han och hans fru Ulla som sköter hushållet blir det flipperspel i skallen. “I en stad där minnen trängs”, som låter säger. Jag minns att jag blev förbannad att han insinuerade att kvinnan är den passiva och mannen är ledaren. Eller så kanske det var min tolkning. Förändring tar längre tid än vad man tror. Och jag är inte framme än.