Bamse i rollen som svenska barns moraliska kompass i tillvaron, en kämpe för rättvisa som alltid drar sin lans för de svaga och utstötta. Olof Thunbergs barnbarn Greta Thunberg säger att ”Ingen är för liten för att göra skillnad”. Och naturligtvis hänger detta samman.
Sverige har en ur ett internationellt perspektiv synnerligen stark och framgångsrik barnkultur. Det gäller barnfilm som prisas på festivaler världen över, det gäller musik (Tack kommunala musikskolan!) och det gäller i högsta grad litteraturen med ett pärlband av starka barnkaraktärer med Pippi Långstrump som Grand ol’ Lady: Jo, hon skulle väl vara runt 80 år idag.
Barn som tar för sig, som oblygt låter sin stämma höras och som ger sjuttsingen i att skrapa med foten. Så när Greta med oomkullrunkelig – ursäkta, men jag älskar det ordet! – stämma väser sitt ”How dare you!” (hur vågar ni!) till politiker som med fingret högt i luften lovar och lovar och lovar åtgärder till skydd för klimatet – men som åstadkommer väldigt lite, ja då landar Greta på tidningars förstasidor världen över.
Vafför gör hon på detta viset? frågar sig då många här hemma i Svedala, inte sällan män som bara inte tål att en ungspoling ger hals och tar plats. Att bli profet på hemmaplan är som vi vet inte det lättaste, särskilt om man ännu inte i juridisk mening är vuxen. Och kanske alldeles särskilt om man är flicka.
Eller, kort sammanfattat i det inlägg på twitter som tönten Donald Trump skrev i december 2019: ”Greta måste ta tag i sina aggressionsproblem … slappna av Greta, slappna av.” En nedlåtande klapp på huvudet som sammanfattar många mäns skitnödiga syn på arga unga kvinnor, alltså att ungdomar inte ska oroa sig över världsproblemen. Undertext: De tar vi hand om.
Vad svarar man på det? Jösses Amalia? Och tanken slår mig att tänk om herrar politiker kunde reagera med liknande ackuratess runt klimatkrisen som de nu gör när Coronaviruset sveper över världen.
Ändå är det just tjejer som får de högre betygen i skolan. Ändå är det tjejer som verkar vilja något mer, som inte nöjer sig, som drar vidare i livet. Som demonstrerar sida vid sida med Greta. Som sticker söderut efter skolan och lämnar ett grabbigt och krympande Norrbotten och låter killarna stå och gasa med sina skotrar bäst de vill.
Är jag orättvis? Tar jag i för hårt? Det har jag i så fall lärt mig av Greta Thunberg.