"Alla borde åka på festival minst en gång i sitt liv"
I början av 90-talet fick jag min egen skivspelare med inbyggd CD i födelsedagspresent av mina föräldrar och lyckan var gjord. Det var ett stort kliv från att bara äga en liten bandspelare till att kunna köpa LP-skivor och de fascinerande små glansiga skivorna som kallades CD.
Efter att ha lyssnat på mina idoler New Kids On The Block i flera år på dåliga kopior inspelade från mina kompisars skivor fick jag en dag min första CD med Troll. Jag spelade den så mycket att skivan repades och den till slut gick i graven. Sommaren -93 upptäckte jag bandet Rage Against The Machine och det var också det första albumet jag köpte för mina egna pengar. Detta var innan nedladdningen av musik var vardagsmat och en CD betraktades som något värdefullt.
Min tonår är präglad av 90-tals musik och när jag hör Nirvana kan jag fortfarande komma ihåg känslan av att vara hemma i flickrummet fylld med förväntan inför framtiden. Allt eftersom åren gick och man fick mer pengar att röra sig med blev festivaler ett sätt att uppleva sina idolers musik på.
-98 åkte jag på min första Hultsfredsfestival, lagom pank men med en biljett och nervositet i magen. Jag hade fruktansvärt roligt och träffade även på en väldigt förfriskad Marit Bergman (Detta var innan hon blev känd och fortfarande spelade i ett punkband)och hon gav mig en stor kyss!. -99 var jag tillbaka för att se Courtney Love uppträda med sitt band Hole. Jag stod längst fram och upplevde den bästa konsert jag än idag någonsin har varit på. Alla borde åka på en festival minst en gång i sitt och leva för musiken under en hel helg.
Varje vecka lyssnar jag på en mängd musik för att hitta de där guldkornen som är värda att skriva om, men det är inte ofta det händer. Förra veckan fick jag en skiva från en okänd grupp som heter Fatboy och direkt närförsta låten började rulla förflyttades jag till en Quentin Taratino film och lyckan var gjord!. Ta aldrig musiken för givet i dessa nedladdningstider, livet blir så tråkigt då.
(Som fått en låt skriven till mig när jag var tonåring och den finns fortfarande kvar, på ett blandband såklart.)
Så jobbar vi med nyheter