Även om just det här sättet att se på vänner mest är koncentrerat till den tid i livet då man käkar daggmaskar och säger att man ska bli astronaut så visar det ändå på hur viktigt det sociala umgänget är för oss. Tittar man mer vuxet på begreppet så säger forskningen att vänner gör oss gladare, friskare och att vi lever längre och har meningsfulla liv. Det är faktiskt sant. Om man har vänner reduceras risken för att få allvarliga sjukdomar, kasst blodtryck och affektiva besvär som depression. Vänner verkar helt enkelt fungera som ett vaccin mot mycket elände.
I en ny tv-dokumentär får vi följa en reporter som infiltrerar den omtalade incel-världen. Incel är inte ett nytt begrepp men rörelsen har under de senaste åren blivit mycket mer vanligt förekommande i medierna, inte minst i samband med de vansinnesdåd och mord som har utförts av personer med koppling till rörelsen. Incel är en förkortning av involuntary celibacy, alltså en person som vill ha sexuellt umgänge men inte kan få det. Definitionen säger att ordet är könsneutralt men när man pratar om incels idag handlar det uteslutande om killar. Dessa killar samlas på internet i hemliga diskussionsforum med miljoner användare och enligt dokumentären sprids där kvinnohat, konspirationsteorier och rena hot. Killarna i forumen pekar på kvinnan som en fiende, en robot, och de ser på samhället som orättvist.
Så hur många kompisar har vi killar nuförtiden? för att snacka skolgårdsspråk. I en färsk amerikansk undersökning, från deras motsvarighet till Folkhälsomyndigheten, ser man att år 1990 sa endast 3 procent av killarna att de inte hade någon nära vän, idag är den siffran 15 procent. Under samma period har andelen killar som säger att de har 10 vänner eller fler sjunkit från 40 procent till 15 procent. Vad det här egentligen beror på verkar ingen ha ett riktigt bra svar på men att det påverkar vår värld vågar jag nog killgissa mig till. Och det är i ljuset av det här jag försöker samla tankarna efter dokumentären om incels.
När jag var ung hade jag problem med att skaffa vänner då det inte alltid var lätt att passa in eller veta hur man skulle leka på rätt sätt. Med tiden hamnade jag i idrott och i andra sammanhang där jag träffade andra och kunde lära mig, men enkelt har det aldrig känts att dansa med andra, speciellt inte med tjejer. Inte ens för mig som har 10 vänner eller fler. Det kanske inte är så konstigt att unga killar som växer upp utan vänner, utan sammanhang att känna in takt och ton, söker sig till platser där man känner sig välkomnad. Till forum där någon lyssnar. Hur än eländigt det är med kvinnohatet och aggressionen så kanske det handlar om symtom mer än inneboende knas. Dokumentären slutar med att en incel som varit med och blivit intervjuad meddelar att han tänkt om och nu ser saker på ett nytt sätt. Vad som krävdes? Bara att någon ställde frågor, bara att någon lyssnade. Vi behöver vänner för att må bättre, det gör vi alla.