Med våren kommer klädkatalogerna. De är förstås inte adresserade till mig, utan till den kvinnliga delen av befolkningen. Jag brukar för övrigt tänka på det ibland, att vi mansgrisar ofta får skulden för den snedvridna kvinnokroppsfixeringen, fastän tidningar som innehåller bilder på poserande kvinnor i modekläder nästan uteslutande är riktade till just ... kvinnor.
De magasin som jag köper har mest kugghjul och vulkaner på omslagen. Jag föredrar nämligen att läsa om vetenskap och filosofi.
Hur det nu än förhåller sig med skuldfrågan – modeindustrin och kvinnokroppen – bläddrar jag nu förstrött i en helt vanlig klädkatalog som jag förmodar ligger och skräpar på mångas köksbord.
När jag var yngre var jag mer mottaglig för budskapet, de knasiga idealen som jag aldrig kunde leva upp till. Det rev rentav i själen, lurad som jag blev att tro på upphöjdheten i dessa bildsekvenser. Ett reklamuppslag har etsat sig fast i minnet. Två barfotatjejer satt och käkade frukost i någon solig salong. En plats som jag aldrig skulle nå in till.
Så förstår jag att många, framförallt unga kvinnor, känner sig i denna värld av schabloner. Fula och utanför.
Med viss logik kan ju vem som helst konstatera att katalogidealen alltid legat långt ifrån hur människor ser ut i allmänhet. Det finns förmodligen någon genomtänkt idé bakom detta hos reklammakarna, inriktad mot vår amygdala.
Mycket är redan sagt i den här debatten. Ingenting verkar hända. Men när jag tittar på sidan sju bland klänningar och tröjor har jag i sanning fått nog.
Fotomodellen är så uppenbart anorektisk: knotig, späd och med lår lika tunna som hennes överarmar. Som en inverterad version av Laurence Lowrys matchstick men från det industrialiserade England på 1960-talet. De har nu blivit matchstick girls.
Jag vet inte om kvinnokollektivet bryr sig så mycket om vad jag tycker. Men mina ögon ser så många vackra kvinnor på den här planeten – långa som korta, smala som runda. Det finns miljoner skäl att älska kvinnan. Och alla olikheter. Om nu någon inbillar sig att hon måste vara så här smal för att se bra ut, så är det helt enkelt så fel som det bara kan bli.
Det är ju inte heller meningen att vi ska behöva prutta parfymerade fisar för att duga inför varandra. Gör uppror! Bär din kropp med stolthet! Och jag ska visa dig vad skönhet är.