"Luleås nöjesliv behöver första hjälpen på alla sätt och vis"

För några år sedan var Cleo stället dit alla ville gå. Kön ringlade sig ända ner till Quality hotell och dansgolvet var alltid fullt av dansande människor. Men något har hänt sedan Cleos glansdagar och titeln som "Luleås populäraste nattklubb" har gått vidare till Olivers Inn. Jag vet inte hur det gick till eftersom förr i tiden var Olivers stället dit ens föräldrar gick för att dansa på lördagar. Musiken är inte något att skryta med utan det pumpas på med populära discodängor som varvas med schlager och 80-talshits. Deras rökrum får vilken rökare som helst att vända i dörren och aldrig mer ta ett igen bloss i hela sitt liv. Att ta frisk luft utomhus tillåts inte och toaletterna är få och trängseln framför spegeln är klaustrofobisk.
Ändå så lockar Olivers folk i alla åldrar och trängseln är värre än på julrean. Egentligen så har Cleo alla förutsättningar som Olivers inte har, men ändå så väljer nästan ingen "grottan".

Efter att Anders Risberg lämnade Cleo som nattklubbschef tog två lokala killar över det sjunkande skeppet. Det krävs ett proffs för att driva en så stor nattklubb som Cleo och hela hösten har varit ett enda stort fiasko. Det sämsta som Cleo har gjort i sin långa historia som nattklubb var att stänga av den kända "travbanan" som går runt lokalen och istället spärra av med VIP-bord. Detta är inte Stockholm, vi är i Luleå. Det behövs ingen elit som sitter och dricker helrör och ser häftiga ut på billiga skinnsoffor.

Cleo måste bli folkligt igen och ta tillbaka titeln som "Luleås populäraste nattklubb". Just nu finns ingen glöd i koncepten som radas upp helg efter helg. Vilket fiasko det var att ha en schlagerkväll med tre avdankade stjärnor för ett tag sedan.
Jag var där när Richard Herrey kom ut på scen och sjöng Gulligullan koko som en gök och jag tänkte att detta måste vara lågvattenmärket i Cleos historia. För två veckor sedan skrev jag om DJ-proffset Anders Dahlqvist som är anlitad på lördagar för att köra 70- och 80-tals musik. Det är ett bra initiativ, men det räcker inte på långa vägar. Cleos dagar är räknade om inget drastiskt händer. Jag hoppas att vi inte behöver se Luleås äldsta nattklubb gå i graven och att Olivers blir det enda alternativet som finns kvar. Luleås nöjesliv behöver första hjälpen på alla sätt och vis.