År 2000 kom Färjan till Luleå tack vare Alf Algestam.
Tanken var aldrig att det skulle vara en båt i Norra hamn. Ursprungsplanen var att påla ut en brygga nedanför teatern där Alf Algestam och Anders Borgny jobbade och drömde om att skapa en restaurang.
Pappersarbete och diplomati satte stopp för planen och alternativet blev att lägga till med båt. Efter att ha letat i många år fick duon nys om en gammal färja på västkusten och sträckkörde till Göteborg för att titta på den år 2000.
– Det var ett rostigt vrak, fullt med skrot. Men vi var så sugna att vi bestämde oss för att köpa den, berättar Alf Algestam.
I början av 2000 presenterade Alf Algestam planerna på en krogbåt.
Arbetet inleddes med att skrapa loss musslor och andra vattendjur från skrovet, som fyllde ett helt lastbilslass, innan resan gick norrut. Färjans väg mot Luleå stannade till i Örnsköldsvik där den renoverades i väntan på att isen skulle släppa.
– Om vi skulle komma in till Luleå med den där skulle alla dö tänkte vi, den såg förjäklig ut (skratt).
Länge låg båten i salta vatten på västkusten.
I maj flyttade färjan till Luleå, ett kök byggdes i gamla maskinrummet, en bardisk skapades av maskindelar på andra våningen pub. Vid öppning fanns barförsäljning på tre plan och ett pussel av flottar byggde uteservering.
Med ett 20-tal anställda och under namnet Färjan gjorde båten succé direkt, trots att ägarna ville flytta från kajplatsen nedanför teaterns parkering – närmare centrum.
– Det var nästan lönlöst för andra krogar att ha öppet, vi tog väldigt mycket gäster och det är något magiskt med vatten. Det lockar, säger Alf Algestam.
Färjan satsade på lokala råvaror och erbjöd gastronomiskt nytänk genom kökschef Kenneth Skoglundh.
– Den var nog ganska avancerad för sin tid, jag minns att många gäster frågade om vi inte hade pizza eller Bearnaisesås, säger Algestam.
För 23 år sedan såg inredningen något annorlunda ut.
Färjan som den såg ut 2000 när båten kom till Luleå.
För att få verksamheten att gå runt satsade Färjan även på evenemang vintertid med olika kulturella kvällar, men efter fyra år bestämde sig ägarna för att lämna skutan. Och planen var att lägga till i Västerbotten.
Intresset från Umeå gjorde att Alf Algestam och Anders Borgny bara var centimeter från att flytta båten.
– Problemet var att båten var för hög för att ta sig genom broarna de har där. De var till och med beredda att stänga kraftverksdammarna och sänka nivån i älven, men hur vi än bar oss åt kom vi inte under broarna, berättar han.
I stället träffade han Håkan Lindgren, tidigare ägare av bland annat Bryggeriet, på mataffären.
– Jag stötte ihop med Alf på Kvantum och frågade om han inte skulle sälja den och "jo, det skulle han göra". Det var inte svårare än så, berättar Lindgren.
Färjan vid sin ursprungliga plats nedanför teatern i början av 2000-talet.
Första insatsen var att flytta båten till dess nuvarande läge.
– Jag hade just sålt Bryggeriet och kände till problematiken med att ligga utanför stan, även om det här var väldigt lite utanför såg jag stor vikt vid att lägga den där den låg i dag. Jag gjorde en jättesnygg broschyr som jag skickade, tillsammans med min ansökan, till alla ledamöter på Byggnadsnämnden, berättar Håkan Lindgren.
Kommunen gav honom klartecken att flytta och därmed inleddes en reparation av båten. Det nuvarande hålet till övervåningen och trappan skapades och barerna byggdes ut maximalt.
Även Håkan Lindgren försökte hålla igång verksamheten året runt och göra det till "ett mindre Gröna lund tolv månader om året" med ishockeyplaner och intilliggande jippon. Men det visade sig att sommaren var en ohotad höjdpunkt för färjan.
Färjan flyttade 2004 och en stor flytande uteplats byggdes
Första sommaren nedanför Stadshotellet, 2004, blev en makalös succé.
– Det var så mycket folk att vi höll på att sänka bryggorna, vi fick lägga in extra flytmedel i den befintliga bryggan, säger Håkan Lindgren.
Sedan dess har det behövts fler flytbryggor och flytmedel. Under de sista 15 åren i Norra hamn var båten mer besökt än någonsin, vilket inte Lindgren hade någon aning om i starten 2004.
– Till år två var jag så jäkla nervös, alla kan dansa en sommar – skulle det bli en engångsgrej? I efterhand vet vi att det inte blev så.
Färjan som den såg ut 2000 när båten kom till Luleå.