För Eva Ljungqvist har entreprenörskapet alltid funnits nära till hands.
– Min första affärsidé och företag blev Färghandel o måleri som jag startade i Arjeplog när jag var 21. Men efter elva år så ville livet något annat. 1993 hamnade jag i ett trauma då min son dog bara två år gammal. Jag insåg då för att kunna ta mig ur den krisen behövde jag hitta det som gjorde mig lycklig, jag behövde göra en slags affärsplan över mitt eget liv. Och då låg min favoritsysselsättning, hantverket nära till hands, berättar hon.
I dag skulle sonen Pontus ha varit 25 år. Eva menar att det är mycket tack vare hantverket som gjort att hon tagit sig vidare i livet. Det, och så klart äldsta sonen Niklas. Men det skulle ta sju år innan hon kände sig redo att gå vidare.
– Men det är märkligt hur man ändå hittat kraft, jag tror att det är för att jag har varit lyhörd mot mig själv och pressat mig en del men tillåtit mig att vara svag vilket jag inte gjorde från början. Folk sa ofta till mig att jag var så stark. Först trodde jag att det var en komplimang men sedan insåg jag att det var mitt största fall, att jag var för stark för mig själv. Jag skulle vara duktig, kanske var det också därför som det tog så lång tid.
Eva Ljungqvist, som då bodde i Piteå, tog kontakt med den på orten så välkända keramikern Tora Ceder och bad om att få komma och praktisera hos henne.
– Jag hade en sådan tur att hon ville ta in mig i verkstaden, och vi bestämde oss för att prova i några veckor för att se om det skulle fungera. Det slutade med att vi testade i tre veckor och sedan samarbetade vi aktivt i tre år.
Eva Ljungqvist kallar Tora Ceder för sin master. Det är genom henne hon lärt sig hantverket med leran. En annan stor inspirationskälla är Kerstin Holmgren Westerlund från Arjeplog som höll en keramikkurs som tidigare också inspirerade Eva.
I dag bor Eva Ljungqvist strax utanför Kalix och på gården finns den verkstad där hon tillbringar mellan åtta och tolv timmar varje dag med att tillverka sina föremål.
– När jag flyttade till Kalix jobbade jag i ett projekt där jag under några år hjälpte andra människor att starta och utveckla sina företag, men till slut kände jag att det var dags att förverkliga den företagsidé jag hade haft sen jag startade mitt första företag. Jag gav mig själv tre år för att se om detta var något som jag kunde leva på. Samtidigt bestämde jag mig för att lämna den typen av keramik som jag gjort tillsammans med Tora, och gick i stället över till porslinslera. Det blev några slitiga år på många sätt, men i dag känns det fantastiskt.
– När jag upptäckte det vita porslinet och förstod hur jag kunde jobba med former och mönster så kändes det så rätt. När jag gjort de första lamporna och såg hur leran beter sig så tänkte jag ”yes, nu har jag hittat det”. Det vita porslinet får olika färger beroende på hur ljuset slår. Många tror att jag har glaserat lamporna, men det är transparensen i porslinet som gör den här effekten. Sedan beror det också på hur mycket lera som jag plockar bort. Jag brukar ofta plocka in lampor hemma så jag har dem i vardagen en stund för att känna om jag tycker de fungerar.
Samarbetet med hennes mentor Tora Ceder har fortsatt. Och nu när Tora bestämt sig för att förändra sin verksamhet så är det Eva som tagit över delar av hennes produktion.
– Så nu har jag startat en produktionsdel med andra designers produkter, där jag nu tillverkar Toras fantastiska fåglar efter att hon har överlåtit de grundformar till mig som hon formgivit.
Vid sidan av produktionsdelen fortsätter Eva med sina egna porslinslampor och tar sig även an designuppdrag åt andra kunder. Något som hon gärna ser utvecklas ännu mer.
– Jag har ständigt idéer i huvudet och ser mönster i allt. Men jag måste försöka hålla tillbaka lite också, annars det blir ingen ordning. Jag brukar tänka att om någon av alla idéer finns kvar efter en vecka så är det värt att jobba vidare med. Min dröm är att jobba mera med design och hitta det specifika till varje kund. Jag har bland annat gjort lampor till ett hotell, restaurang och privatpersoner, det är ett jätteroligt samarbete då vi tillsammans tar fram modeller och mönster som kan passa.
Att som hantverkare nå ut till kunden är en utmaning menar Eva, speciellt då utbudet på nätet är oändligt. För att nå ut är hon med på sju–åtta mässor varje år, dessutom har hon tillsammans med fyra hantverkarkollegor en butik i Kalix.
– Det har varit en lyckad satsning. Vi jobbar fem dagar per månad var i butiken, och fördelen är att varorna blir mer lättåtkomligt för kunden och samtidigt som jag kan ägna all annan tid åt att producera här hemma. Det roliga med att besöka mässor är att jag upptäckt att min tanke om den typiske kunden inte riktigt stämmer. Från början trodde jag att det skulle vara en kvinna i 40 årsåldern och uppåt som gillar att fixa i hemmet, men ofta är det även männen som ser lamporna, hämtar sin fru och säger att de ska byta lampa, berättar hon.