Hunden Sniff kikar nyfiket på oss genom fönstret när vi svänger in på gårdsplanen. På övervåningen till det röda huset i Korsträsk som tidigare varit affär bor hon och Ida Isak Westerberg sedan i oktober 2018.
Den gamla butikslokalen i bottenplanet är numera ateljé och arbetsplats, fylld med vävstolar, handarbetsböcker och garnhärvor. På hyllorna står små lådor med fantasieggande märkningar som ”Pärlor och limpistol” och ”Äfsingar”. Grönsaksdisken med bleknade Icander-klistermärken inrymmer numera torkade växter, garner och dunkar med myrvatten. Kontorsdelen har förvandlats till verkstad för infärgning av garn och textil.
– Det har alltid varit naturligt för mig att jobba med händerna och skapa. Min mamma har alltid fixat saker, gjort själv i stället för att köpa, och har fått det från sina föräldrar. Det finns ett görande i släkten, men inte med konstnärligt fokus, mer bruksföremål. Det har varit inspirerande.
Ida Isak Westerberg är uppvuxen i Sunderbyn och började tidigt med dans.
– Jag sökte till danshögskolan, men när jag inte kom in läste jag till lärare med inriktning bild och träslöjd, och jobbade med det i några år.
Inte textilslöjd?
– Nej, det såg jag bara som en självklar grej som jag gjorde på sidan om. Jag sydde, stickade och broderade mycket redan som liten. Det var mormor Astrid som lärde mig.
Efter elva år i Stockholm, de sista tre med utbildning hos Handarbetets vänner, tog hemlängtan över. I höstas gick flytten till Korsträsk och ett liv som textilkonstnär.
– Nu vill jag bara väva. Det är väldigt kroppsligt, går mycket ihop med min danserfarenhet. Rytmerna, rörelserna, och att lära sig använda ett stort redskap.
Vad är det då med det textila som lockar?
– För mig är det lättare att få det uttryck jag vill. Verktygen för att rita och måla har jag aldrig riktigt känt att jag kan manövrera, men så fort jag fick den där nålen i handen, och fick styra vart tråden gick, började det plötsligt hända nya saker. Det talade till mig på ett helt annat sätt.
Sedan flytten norrut har den norrbottniska naturen, luften och vidderna inspirerat:
– Jag ser det i allt jag gör. Ja, här har vi en solnedgång och där borta ett vattenfall och lite landskap, plötsligt kommer mossan där, och älvar.
Att ge konsten queera perspektiv är något som Ida Isak Westerberg brinner för:
– Det är ett ifrågasättande av våra normer i samhället, som blir ganska förtryckande för många. Det finns mycket normer inom vävning också, inom konst, inom alla delar. Just det queera är ett ifrågasättande av sexuella normer, men samtidigt som jag ifrågasätter tekniker och uttryck och försöker hitta nytt, så är det kanske främst en queer publik jag riktar mig till. Det är något som jag saknade när jag var yngre. Det är viktigt att skapa de uttrycken, verken, rummen, som andra kan spegla sig i och känna sig hemma i.
På vilket sätt uttrycker du det i din konst?
– Under utbildningen jobbade jag till exempel med vad queera rum är, ställde frågan på sociala medier och tolkade svaren. Jag hittade bilder tagna på såpbubblor utomhus där landskapen blev spegelvända, och gjorde en matta med två landskap vända från varandra. Jag vill inte skriva någon på näsan, det som blir för självklart kan också vara lite tråkigt. Jag försöker ha många bottnar och tolkningar i det jag gör.
Ida Isak Westerbergs verk består ofta av traditionell väv och broderi med en twist av nya färger, material eller andra överraskningar.
– Jag försöker utmana uttrycken hela tiden och gör en massa experiment, leker med struktur på olika sätt. Och jag testar att färga tyg med olika matrester som avokado, mer i utforskande syfte.
Det konstnärliga uttrycket kan sammanfattas som lekfullt och lite naivt:
– Jag tycker att det ska vara kul, snällt, roligt, och samtidigt allvarligt. Jag vill jobba för att det ska vara mindre tråkigheter i världen. Mycket färg, lekfullhet och mjuka värden. Den mjuka revolutionen är nära.
Just nu är det ryor som lockar mest, en teknik med mycket plock och pillande.
– Det är så himla uppkäftigt att det får ta tid – och att det måste ta tid för att det ska bli något. Det blir också ganska radikalt i det här samhället när allt ska gå fort och vara effektivt, man ska tjäna så mycket pengar som möjligt på att lägga så lite energi som möjligt. Men här blir det raka motsatsen. Det tycker jag är kul. Och lite uppkäftigt.