Rogerts Bondesson, 73 år, skulle komma att utveckla sitt konstnärskap senare under livet, men det började med teckningar i barnaåren.
– När man var yngre så var det ju det där att man ville rita. När man var lite rastlös så sa morsan att man kan sätta sig och rita. Det gjorde jag ju gärna. Jag antar att det grundades där.
Intresset fanns alltså tidigt men han kom att jobba inom många andra yrken innan konsten blev aktuell på allvar. För Rogerts Bondesson blev konstnärskapet bekräftat i samband med en ABF-kurs.
– Jag läste konstvetenskap vid universitetet. Sen hamnade jag på Gustavus Primus målarskola som var knuten till ABF. Där blev det lite mer allvar av det hela. 1976 började jag på Valand och gick ut 1981. Ganska snart började jag ställa ut.
Sedan dess lever han med konst – han skapar och har lärt ut under 25 år genom undervisning.
Rogerts Bondesson målar helst i tempera. Färgen blandar han själv och rum och dess gestaltningar är hans specialitet. Djup, former och färger i perspektiv likaså. Han gör gärna många tavlor på samma tema.
– Målningen blir den där lilla världen som man skapar just i stunden och där är man ju allsmäktig, liksom. Man styr själv hur man ska ha det. Jag har min ateljé i Göteborg. Man har en utsikt där. Jag har målat av scenen i olika väder i olika ljus och årstider. Jag målar inte strikt av, utan laborerar med de här formerna.
– Jag är intresserad av rumsgestaltningar. På en del är det exteriört och på andra är det interiört. Inne och ute. Ett "rumskildrarskap" är det jag sysslar med, säger Rogerts Bondesson.
Utställningen i Kiruna tar form i Aurora konsthall. Han hänger sina verk inför lördagens vernissage. Två av verken illustrerar tåg.
– Under flyktingkrisen 2015 fick folk åka hit och dit. Det är en händelse som påverkar och som kan resultera i bilder. Det är former som jag håller på med.
Han har sin ateljé i ett konstnärskollektiv där hans gode vän Peter Wiklund från Kiruna också höll till innan sin bortgång.
– Vi hade båda ateljé på Konstepidemin och vi spelade också i samma band. Peter var målare och musiker. Han var uppvuxen här. Hans syster Lotta (Eva-Lott Wiklund, Kiruna konstgille, red anm) har jag träffat i samband med Peters utställningar. Det var i samband med minnesstunden som hon frågade mig om jag ville komma till Kiruna och ställa ut. Nu blev det av.