"Vågar man riskera något för upplevelsen?"

Vågar du låta fiskar äta på dina fötter? Kanske, kanske inte. Men för den som tar steget bjuder Tilman Küntzel in till en annorlunda konstupplevelse.

Foto: Patrik Boström

Konst2009-06-17 06:00
Det råder något slags organiserat kaos inne i konsthallen på Kulturens hus i Luleå. Det är lite drygt ett dygn kvar till invigningen och personalen springer med färgpytsar och målar över skavanker på väggarna, samtidigt som konstnärerna försöker få sina verk klara.
Tilman Küntzel, som deltar med verket Risk Your Skin, försöker få ordning på en metallplatta som ska utgöra basen för de fotstöd som ska finnas i hans akvarium med Rödaktig Sugbarb, så kallade "doktorsfiskar".
Just nu finns inget vatten i tankarna och Ricky Sandberg säger att de måste vänta till i morgon innan de fyller akvarierna, annars riskerar fogarna att spricka. Tilman Küntzel ser lite bekymrad ut, men får gilla läget. Bättre att det är tätt, än att det inte blir rätt. Så vi slår oss ner för att prata om hans verk i stället.
- Idén till Risk Your Skin fick jag av en händelse. Jag brukar aldrig titta i tidningarna hos doktorn, men den här gången gjorde jag det och läste om en metod som används för pedikyr och behandling av vissa hudsjukdomar. Den var inte accepterad av mainstreammedicinen, men vanlig inom vad man kallar "wellness" och jag kunde inte glömma bilden med fiskarna som åt på någons fötter, säger Küntzel.
Och när inbjudan till Lab 09 kom med temat "risk" hade han ganska snart bilden klar för sig om vad han ville göra.
- Först tänkte jag på att det var en risk för fiskarna när man sätter ner sina fötter i vattnet. Men det finns förstås också en risk för fötterna. Jag vet inte om fiskarna kan äta till dess huden är helt borta ifall man har fötterna i för länge. Jag har aldrig testat, säger Küntzel och skrattar.

Tilman Küntzel är från början ljudkonstnär och arbetar ofta med musik där publiken kan känna ljudet i kroppen.
- Under många år gjorde jag platsspecifika ljudinstallationer i rum och använde självspelande instrument. Och ibland kunde varje rum bli ett instrument. Men sedan har jag utvecklats mot mer intensiva upplevelser. Jag gick från stora format till små och nu gör jag ofta video eller ljud för biosalong eller scen. Jag vill att publiken ska befinna sig i ett koncentrerat tillstånd när den tar del av mina verk och upplever dem, säger Küntzel och berättar att hans videoverk sällan eller aldrig har någon handling.
- De är väldigt reducerade och jag vill att de ska ge en stark koncentration för betraktaren. Annars är det bara underhållning.
Verket Risk Your Skin kan tyckas långt från Küntzel ljudinstallationer, men han ser ändå tydliga kopplingar mellan detta verk och det han gör till vardags.
- I båda fallen vill jag att publiken ska uppleva något genom kroppen. Ljudet känns i kroppen och det gör doktorsfiskarna också. Många av mina ljudverk är en slags meditation och det är ju det här verket också på sitt sätt. Och den som är öppen nog för att doppa en kroppsdel i akvariet får med sig en erfarenhet, säger Küntzel och hoppas på att publiken på biennalen ska våga slå sig ner och pröva hans verk.
- Vågar man riskera något för konstupplevelsen? Det vill jag se, säger han.

Han ser biennalens öppna inbjudan som något positivt och intressant, i en konstvärld som annars handlar väldigt mycket om att känna rätt personer.
- Det är ovanligt att man har öppen inbjudan. Och trots att ingen i ute i världen vet var Luleå ligger fick man ju 500 ansökningar. Och jag hade velat se vad de andra 475 förslagen handlade om. Men har kuratorn 500 att välja på blir det en bra utställning. Dessutom är det rättvist. Konsten kan vara stängd om man inte vill spela spelet "nätverkande", säger Küntzel.
Han låter faktiskt lite som Lars Vilks när han talar om samtidskonsten och beskriver dess mekanismer.
- På konstskolorna lär man ut vad konsten egentligen handlar om - tekniker, uttryck och gestaltning. Men tyvärr är det ju så att man inte lär sig nätverkande, att känna rätt människor och allt sånt som krävs för att eleverna ska klara sig sedan. Och det är många som inte vill hålla på med det. Därför är en öppen inbjudan bra - då ger man chansen till konstens tysta hjältar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!