Från vänster: Berry Kurkkios "Danserskor" stod först i badhuset i Gällivare, nu i friidrottsarenan. Herman Reijers "Väktaren" från Välkommaskolan och Germund Isakssons "Gruvgubben" får också nya placeringar.
”Vågen”, ”Väktaren”, och ”Snacket” är några av de verk som blivit symboler för Malmbergets glansdagar. När orten rivs är det extra viktigt att bevara minnena från gångna tider, att något ändå består.
Björn Pettersson är intendent på Gällivare kulturmuseum och har arbetat med den offentliga konsten de senaste åren.
– Det finns en bra plan. Och det finns en bred enighet kring att konsten ska bevaras, säger han, och berättar att de som arbetar med detta ofta möts av ett stort folkligt engagemang.
– Det gör mitt jobb fantastiskt. Konsten är en del av Malmbergets identitet, folk vill bevara den.
En del av verken har renoverats och fått nya placeringar. Det tio meter långa järnsmidet av Bengt Liljedahl hänger numera på väggen till ett bostadshus i kvarteret Hasseln i Gällivare.
Två av Bertil Sundstedts emaljer har flyttats från sporthallen i Malmberget till den nya friidrottsarenan i Gällivare.
– Vi bevarar bitar av gamla Malmberget och försöker integrera dem i Gällivare.
Björn Pettersson kommer från Skara och är utbildad konstvetare. Han kom till Gällivare 2019 för att börja jobba på museet. Han vet inte så mycket om vilken personlig relation de enskilda Malmbergsborna har till de olika verken, men funderar på vad han själv skulle ha fastnat för.
– Om jag hade gått på Välkommaskolan hade jag sett ”Väktaren” varje dag. Och varje gång jag vandrat i Svanparken hade jag sett fontänen av Swan Karlsson. Då hade det också varit häftigt att se den på en ny plats. Länsstyrelsen säger att den är prioriterad, så den ska också flyttas nu.
Fontänen av Swan Karlsson står kvar i Svanparken i Malmberget i väntan på ny placering.
Samtidigt som Malmberget rivs håller det nya Gällivare på att byggas upp. Det gör att den konstnärliga gestaltningen tar lite tid.
– Det är en process med att bygga och att ta in konstverk och se var de passar. Vi på kulturförvaltningen kan lämna förslag, ofta med hjälp av allmänheten. Men i slutändan är det politiska beslut som ska fattas.
Även ny konst tillkommer, till exempel Agda Rössels minnesmärke av Ingrid Falk som ska börja byggas när tjälen går ur jorden.
– Det är fantastiskt att Agda Rössel äntligen får ett minnesmärke i Gällivare. Hon är ju ändå bygdens stora dotter, säger Björn Pettersson.
Några verk har tagits ned och är i förvar i väntan på placering. Bland annat Elise Dahlberg Sundbergs ”Snacket” från 1968, en bronsskulptur av två pojkar som tidigare stod vid badhuset. Bertil Sundstedts emalj ”På lediga stunder” hängde förut på gamla posthuset och väntar på ny plats.
Ingemar Callenbergs "Vågen" stod ursprungligen utanför badhuset i Gällivare men har flyttats till Svanparken i väntan på ny placering.
Swan Karlssons fontän står kvar i Svanparken. Ingemar Callenbergs ”Vågen” stod ursprungligen utanför badhuset i Gällivare och flyttades för många år sedan till Svanparken. Nu väntar den på ny en plats.
Svante Oskarssons ”Ren”, den stora trärenen som stod på Tippsta, har tagits ner och renoverats och under några veckor stått utanför museet i Gällivare. Den ska så småningom flyttas tillbaka till Tippsta, vid Malmbergets gamla friluftsområde.
Germund Isakssons ”Gruvgubben” är utlånad till LKAB som har renoverat och blästrat den, satt på ett nytt bältesspänne och en fungerande lykta på lampan på hjälmen.
– Den har inte lyst på 20 år, säger Björn Pettersson och berättar att en bild med gruvgubben liggande halshuggen, alltså utan huvud, skapade uppståndelse på sociala medier för en tid sedan.
– Men det var LKAB som tagit hand om den för renovering, och tagit av huvudet för att göra i ordning lampan. De hade inte hunnit flytta på den och någon tog en bild, berättar han.
– De trodde att den hade blivit vandaliserad, när det var tvärtom. Gruvgubben har blivit något av en symbol för Malmberget, säger Björn Pettersson.
Svante Oskarssons "Ren", skapad med motorsåg, är nyrenoverad och står vid Gällivare kulturmuseum men ska tillbaka till sin ursprungliga plats på Tippsta.
Jerker Johansson är samordnare för kultur och fritid i Gällivare kommun. Han berättar att det klassiska torget i Malmberget ska göras till en miljözon, liknande det som i Kiruna kallas för gruvstadsparker.
– Ett antal områden i centrala Malmberget ska göras i ordning där människor kan vistas, bland annat det klassiska torget i Malmberget. LKAB ville låna ”Gruvgubben” dit i väntan på bestämd placering. Den kanske får stå kvar där, det återstår att se.
Han avslöjar också att Herman Reyers ”Väktaren”, som stått utanför gamla Välkommaskolan, ska placeras vid den nya gymnasieskolan Kunskapshuset.
– Vi vet bara inte exakt på vilken sida. Det återstår en del markarbete, men det är inte så långt borta, säger Jerker Johansson.
Får allmänheten lämna förslag på platser för konsten?
– Ja, vissa verk kanske medborgarna kan få tycka till om. Ytterst blir det politiska beslut, men vi önskar också ett medborgarengagemang, säger Jerker Johansson.
En del byggnader finns fortfarande kvar, som kyrkan, Nordanhuset och några hyreshus, samt några hus nere vid Malmsta. Men det mesta av det som en gång var Malmberget är nu rivet.
Väggmålningarna på Gunillaskolan, busstationen och isladan av Tord Pettersson, Maria Winbjörk och Elton Kore gick inte att rädda men har dokumenterats.
Väggmålningarna av Tord Pettersson, Maria Winbjörk och Elton Kore på Gunillaskolan, busstationen och isladan, gick inte att rädda, men de har dokumenterats.
Mycket har förändrats sedan Björn Pettersson kom till Gällivare.
– I januari 2019 var jag i Malmberget för att besöka IT-avdelningen på Gunillaskolan och handlade på Coop. Focushuset fanns kvar, liksom torget, Gunillaskolan och Välkommaskolan. Allt var intakt, men det var lite som en apokalyptisk stad, det fanns ju så lite människor där. Och nu finns nästan inget av det kvar, säger han.
Björn Pettersson, Gällivare kulturmuseum, och Jerker Johansson, Gällivare kommun.
Han berättar om känslorna inför festivalen ”Farväl Focus”:
– När vi började förbereda för den började de på andra sidan bygga ett stängsel runt torget inför rivningen. Det blev så talande, att de snart skulle riva Focushuset.
Han har också starka minnen av rampen vid rivningen, hur grävskopan med den långa armen tog ner huset våning efter våning.
I somras tog han med några kompisar som var på besök för att visa dem Malmberget.
– Där Focushuset stått kom renar och gick över platsen. Det var som om naturen tog tillbaka stället.