Den första masugnen blåstes på år 1874 i den anrika Koppardalen i Avesta. 120 år senare var järnverket gammalt, glöden hade falnat och valsarna hade slutat rulla. Avesta kommun ville då skapa ny framtidstro i den anrika byggnaden och inledde arbetet med att ta fram en unik utställningshall. 1995 hölls den första vernissagen och sedan dess har femton Avesta Art-utställningar visat verk av 218 konstnärer och cirka 400 000 besökare har sett utställningarna.
När järnverket var i drift var de anställda förknippade med sina jobb. De var arbetare, stolta, betydelsefulla människor som gjorde rätt för sig och hade en tydlig roll på bruket. Naturligtvis var de också enskilda individer med olika förhoppningar och öden. Många hade familjer därhemma, där kvinnorna höll ett annat maskineri vid liv, och det gav deras identitet. Detta kan man bland annat läsa om i Avesta Arts utställningskatalog. Identitet kan kopplas till kollektiva, kulturella och territoriella gränser eller till en plats, stad, region, ett land, ett politiskt område eller en zon. Det kan också fungera som bekräftelse på och nyckeln till trygghet, stolthet och frihet. Identitet är med andra ord inte statiskt.
Årets utställning i Verket, som är namnet på bruket i Avesta idag, hade temat ”Identitet”. Sjutton konstnärer från Sverige och övriga världen ställde ut sin konst som reflekterade över identitet ur olika perspektiv.
Två av årets utställare var fotografen Michiel Brouwer och konstnären Anders Sunna från Jukkasjärvi, som var för sig visade konst som utmanar och väcker frågan kring det samiska och dess relation till storsamhället. Holländaren Brouwer studerade vid konstakademin i Nederländerna där han 2009 tog examen i dokumentärfotografi. Tack vare ett stipendium kunde han göra ett större projekt med faktasökning kring svenska samer. Brouwer vill med sina fotografiska verk visa på samernas historia och storsamhällets rasbiologi. Ett av hans verk visar det stora dagbrottet i Aitik, söder om Gällivare, som är Nordens största dagbrott. Här möter orörd natur människans ingrepp i form av gruvor och anrikning. Hans verk visar också på vidsträckta fjällplatåer och vackra sjöar.
Anders Sunna tillhör en släkt som i generationer har kämpat för rätten att verka i den bygd där de sedan urminnes tider hör hemma. I Sunnas monsterliknande verk ”Swedish Cooperation Game” kan man se en samisk pojke med sorgsna ögon iaktta världen och intill honom dundrar malmtågen förbi. Lokföraren är klädd i fluga och är ingen mindre än rasbiologen Herman Lundborg. Sunnas verk är inget samverkansspel, det visar storsamhällets arrangemang med kolonialism, rasbiologi och förtryck.
Sunnas installation ”Justitia est Corrumpere” vill också visa förtrycket av samerna. Konstnären menar att sedan 1634, när den första stora silverfyndigheten hittades, har svensk politik aldrig ändrats.