I takt med fotografins upphöjelse till konst har också priserna på fotografi stigit. Den som faller för något av Denise Grünsteins fotografier får vara beredd på att slanta upp 72 000-160 000 kronor och det är ingen ovanlig prisnivå bland de etablerade konstfotograferna.
När Konsthallen ställer ut henne är det med bilder från 2001 men framför allt från 2013. De första sju bilderna är från 2009 och denne serie gjorde Denise Grünstein delvis på Skagen i Danmark, klassisk konstnärsmark och omtalat för det nordiska ljuset.
Hennes bilder är långt ifrån Kröyer, Ancher, Drachman och de andra sekelskifteskonstnärerna. Medan de målade på ett sätt som skulle kunna kallas fotografiskt dokumentärt, skapar Grünstein det tydligt arrangerade.
På bilderna finns en kvinna i olika positioner, men vi får inte se hennes ansikte. Det täcks av hår och hon är omgiven av rekvisita som för tankarna till obduktion, skallmätning och annat långt ifrån en Skagen-idyll.
Bildserien avslutas med en bild som ställts ut vågrät, på golvet. På den är kvinnan borta, kvar på bordet med den vita duken finns bara en peruk och en klänning.
Det är tvära kast i utställningen. Efter de skira Skagenbilderna kommer mörka inslag. Där finns Figure in landskape 3 där också en kvinna finns med framför en romersk akvedukt. Det är en bild som bokstavligen sticker ut, för den är konvex, och bjuder på en annorlunda upplevelse när den betraktas från sidan. Också här handlar det om en figur i ett landskap.
– Men det är mera att betrakta vett fotografi än ett landskap, säger Konsthallschefen Hans Sundvall om bilden som tidigare ställts ut på bland annat Moderna museet i Stockholm.
Ännu lite mörkare blir det i triptyken Malplacé och där är kvinnorna två i en mörk skog. Dessa tre bilder har tidigare visats på Hasselblad center i Göteborg.
I nästa avdelning är det två serier med samma begynnelsetitel "Wunder" respektive "Winter". Det är en surrealistisk exposé där Wunder-serien föreställer mänskliga gestalter i volyminösa vida hudfärgade tygstycken i ett rum med rött golv och ljus vägg med gröna inslag. Det är svällande former som omsluter något som ibland ger intryck av man, i det flesta fall en kvinna. Det är bilder som liksom suger i sig betraktaren.
Serien Winter har hon fotograferat i sitt eget växthus. Här finns ingen kvinna och ingen man, här är det anonyma små tennsoldater, andra figurer och djur i tenn. Det är en sagovärld, en mörk och färglös som vittnar om en mörk, krigisk mänsklig närvaro. Bara en av de sex bilderna har fått färg som ger intrycket av blod och en våldsam blodspillan.
– Denise Grünstein vill inte att hennes bilder ska uttrycka något entydigt. Om hennes vänner finner att en bild uttrycker något klart så gör hon om bilden, säger Hans Sundvall.
Steget känns sedan långt till den andra utställaren textilkonstnären Anja Sjons Nilsson. Redan i dörröppningen häpnar man. Den är inramad av skedar, massor av skedar i prydliga rader. Denna formation har namnet Vårt dagliga bröd. Hon bjuder sedan på återblickar i konsthistorien, som i parafrasen Frukost i det gröna med Manet som förebild, liksom en liten version av Rauschenbergs get på Moderna museet.
Anja Sjons Nilssons har flera verk som ger ett oavslutat intryck, ibland inte ens påbörjat. Där finns tre färdiga figurer men med ansikten i form av spännramar med tyget spänt men utan något broderi. Titeln är Vem vet och det är ett av flera humoristiska inslag.
Tredje utställningen är den finska grafikern Outi Heiskanen, kanske inte så känd för en bred publik men mycket ansedd bland grafiskt verksamma konstnärer. Utställningen ger en 40-årig överblick av hennes konst, från 1970-talet fram till 2013, och ger ett smakprov på hennes sagovärld av mytiska varelser. Där finns många djur, men också människor, men i väldigt sparsamma färger.