Träkonstnären Gunnar Hansson föddes i byn Skäret söder om Luleå och har bott kvar i trakten hela livet. Konsten hade ingen självklar plats under uppväxten, men med åren började intresset spira.
Direkt efter skolan arbetade han i skogen, och senare på järnverket. Men på 1970-talet gick han konstlinjen i Sunderbyn och har sedan dess arbetat som konstnär. Med sina händer har han format tusentals verk.
Varje dag strövar han i naturen. Oftast tar han med sig en träbit, vril eller gren som blivande arbetsmaterial.
– Jag jagar och är mycket ute med hundarna, under tiden söker jag grejer. Oftast har jag mer träbitar med mig än något vilt, säger han och ler.
Hans utställning är en av de största som visats i konsthallen. Flera hundra verk fyller golv, hyllor och väggar.
– Jag har lika mycket kvar hemma också, säger Gunnar Hansson.
Vid 83 års ålder är han fortfarande i full gång.
– Nog måste man hålla på, det är intresset. Och jag har den förmånen att jag har arbetslust. Det hjälper ju till, säger han med plirande blick och tillägger att han håller sig frisk och pigg genom arbetet.
Han jobbar varje dag, även på helgerna.
– Ju äldre man blir, desto viktigare blir det att hinna med.
Hemma i källaren formas de flesta av hans alster. Med hjälp av motorsåg, kniv och stämjärn skapar han ugglor, talltitor, rävar och rådjur. När de är klara baxar han själv upp dem för trapporna.
Han har gjort alla svenska fågelarter och alla svenska vilda djur – utom fladdermus.
– Ja, det tog väl stopp på något vis. Att göra vissa saker fordrar lång betänketid.
Var det svårt?
– Det tror jag inte, det tycker jag nästan är det roligaste. När du inte vet hur det ska gå, då arbetar hjärnan bättre.
Han är tveksam till om det blir någon fladdermus.
– Jag tror nog inte det. Det ligger olika grejer framåt i tiden så länge man orkar. Jag håller på med en varg nu, så får vi se.
Vad är du mest nöjd med av allt du gjort?
– Säg det, säger han och berättar efter lite funderande om den stora relief om livet i byn som finns i Alvik och mäter två gånger åtta meter.
– Sen har jag gjort några små bitar, bland annat ”Sovande räv”. Den där lilla räven, den släpper jag inte, säger han och lyfter upp den från en hylla i utställningslokalen.
– Den kanske inte är så speciell, jag vet inte varför, tillägger han och lägger varligt sin stora hand över den.
Curator för utställningen är konstnären Mats Wikström.
– Gunnar har en kärlek till djur och natur, och det syns i de här verken, säger han och pekar på ett av hans senaste alster, en stor Lusitanohäst som blev klar lagom till utställningen:
– Den här är bland det bästa han gjort. Det kan vara så med konstnärer som är upp i åren och får behålla fysisk och psykisk förmåga, att det bara blir bättre och bättre. Man släpper behovet att visa att man är duktig, och gör ett objekt som man själv vill, berättar Mats Wikström.
Utställningen öppnar på eftermiddagen den 20 maj och pågår till den 14 augusti. Lokalen är öppen för 20 personer åt gången.