Den 29 december, under årets mörkaste tid, börjar den första vinterutställningen där två internationella videoverk visas utomhus i byn Vitsaniemi.
– Det finns mycket som vi vill göra som kräver ett hus, men det finns aktiviteter som vi kan ordna utan ett hus, till exempel den här videoutställningen, säger konsthallschefen Theodor Ringborg.
En samtalsserie om hur konsten ser ut i Tornedalen finns också med i planerna, där konstnärer som Markus Öhrn och Jenny Nordmark medverkar.
– Men måleriet och den hantverkstradition som är kännetecknande för norra Sverige behöver ett hus, och det huset vill vi bygga. I takt med att vi rullar i gång bygget av huset sätter vi i gång verksamheten, berättar han.
När börjar husbygget?
– Tidigare har det utlovats en byggstart, men i min mening ska vi göra så här: När vi väl står där med spaden i jorden, då säger vi att bygget startar.
Så det närmar sig?
– Ja, det har gått mycket framåt, annars hade vi inte startat verksamheten på det här sättet. Det ser väldigt ljust ut, men jag vill inte säga något förrän vi står där.
Han nämner pandemi och lågkonjunktur som omständigheter som försenat byggstarten.
Kan det dröja flera år?
– Nej, det kommer inte att dröja flera år.
Så under nästa år, alltså 2023?
– Jag och familjen flyttar upp i mars, så kan vi säga.
Theodor Ringborg och familjen ska bosätta sig i Hedenäset.
– Det ska bli jättehärligt. Något annat hade varit otänkbart. Jag satsar jättemycket på konsthallen och verksamheten, och att driva den på distans känns varken rätt eller bra. Och nu är jag här för att göra det på riktigt.
Och han drar i gång programmet redan nu.
– Egentligen tillträder jag inte förrän 1 mars, men jag kunde inte hålla mig från den här idén, säger han och fortsätter:
– Det som är så vackert här uppe är att alla möjligheter finns. Till exempel mörkret, som gör att hela världen blir vår biograf. Vi kan ta det här internationellt kända verket och visa på ett sätt som ingen annan gjort, på en 8 x 4,5 meters skärm utomhus, det är extraordinärt. Och sådana möjligheter ser jag framför mig att vi ska utforska. Att vara en helt vanlig konsthall på en väldigt ovanlig plats, det gör att vi får ett spännande program.
Filmen ”Bunker” ska också visas i Vitsaniemi inom kort. Men eftersom den är lite längre, 92 minuter, ska den troligen visas i bion eller i en annan tillfällig lokal. Den följer amerikanska män som valt att bo i eller köpa bunkrar i väntan på den stora katastrofen.
– Sedan kommer mycket mer, lite olika nätverk och internationella utställningar, säger han.
Hans beslut att lämna Bonniers konsthall har väckt en del uppmärksamhet:
– Folk har tyckt att jag har varit galen. Men jag tror att man måste förstå att det mest intressanta i Konstsverige just nu är Konsthall Tornedalen. Det är en ny typ av institution som kan arbeta på ett nytt sätt. Och det gör det väldigt spännande för någon som mig. Jag har haft jättefina, prestigefyllda jobb i Stockholm, det har jag redan gjort. Nu är det en annan typ av utmaning: Dels att förverkliga konsthallens huvudbyggnad, dels att kunna skapa program som utställningen i vinter eller samtalsprogrammet. Här finns enormt mycket att hämta.
Theodor Ringborg berättar entusiastiskt om konstnärer som Reidar Särestöniemi, som bodde i Kittilä och är en av Finlands mest kända konstnärer.
– Det är jättekonstigt att han inte har exponerats mer. Och Vilho Lantto från Turtola, en by på finska sidan av Torne älv, mitt emot Svanstein. Och Nils Nilsson Skum. Men för att jobba med de konstnärerna behöver vi ett hus.