Tiden på den jord som kollapsar

”Tiden på jorden” är Luleåbiennalens tema i år. Och vad kunde passa bättre än att tolka detta tema på plats i Malmberget, ett samhälle där själva jorden kollapsar efter år av gruvbrytning.

En kvinnogestalt, en detalj ur installationen av konstnären Aage Gaup, i Välkommaskolan i Malmberget.

En kvinnogestalt, en detalj ur installationen av konstnären Aage Gaup, i Välkommaskolan i Malmberget.

Foto: Susanne Holmberg

Konst2020-11-20 23:25

Konstnären Kipani Kiwanga knyter med verket ”Positive-Negative” an till temat med en rektangulär jordgrop utanför Välkommaskolan och en motsvarande rektangulär jordhög inomhus. Tanken är att besökare, en hink i taget, ska föra tillbaka jorden till gropen, som en symbolhandling.

Den samiske konstnären Aage Gaups installation av trä fyller den stora utställningshallen med stora tecken/symboler som hänger från taket och omgärdar en ännu större kvinnogestalt. Symbolerna är desamma som återfinns på nåjders trummor från förr. Snygg ljussättning och det stora formatet gör verket pampigt. Tre uppförstorade kolteckningar på röda skärmar baserar sig på några små teckningar konstnären fann när han städade ur sitt mors dödsbo. Bilderna vittnar om hur han och modern tvingades fly undan tyskarna under andra världskriget.

Mest intressant på den här utställningsplatsen är ljudkonstverket ”Seismisk händelse” av Hannah Ljungh och Mattias Hållsten. I ett svagt belyst rum mullrar det ur högtalarna. Till ljudet av gruvsprängningar hörs en kylig röst läsa upp rapporter om seismiska händelser i Malmberget. Detta varvas med filosofiska funderingar kring begreppet Horror vacui (skräck för tomrum) och huruvida bergets hålrum kan känna fantomsmärta. Verket lämnar en ödesmättad känsla om vad vi gör med jorden vi trampar på. Ljudinstallationen har dessutom en perfekt placering intill ett starkt upplyst litet rum där Lars Gezelius redan befintliga verk, en mosaikvägg från 1956, pryder väggen i all sin prakt och vittnar om den framtidstro som en gång fanns här.

Videoverket ”The invisible hand of my father” av Giorgi Gago Gagoshidze är också starkt symbolladdat. Filmen handlar om hans far som efter Sovjetunionens fall av fattigdom drevs att leva som papperslös byggnadsarbetare i Europa. I en arbetsplatsolycka förlorade han sin hand, den hand som skulle försörja en familj hemma i Georgien. Men olyckan förde också gott med sig, visade det sig.

Vidare kan man på Välkommaskolan ta del av Tomas Hämens biologiska experiment ”Testkammare för accelererad åldring”, Sofia Restorps teckningar, Linnea Axelssons ljudkonstverk, och väl värd ett besök är fotoutställningen "Svärta", svenska fotografer i den tunga industrin. Biennalen pågår till den 14 februari.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!