Starkt om Kinas försvunna flickor
KONST China Girl Maria Ängquist Klyvare Konsthallen, Luleå Pågår t o m 7 december
Foto:
Redan tidigare i historien var Kina ett starkt patriarkalt samhälle genom det konfucianska arvet - där söner föredrogs framför döttrar enligt Marina Thorborg, docent i ekonomisk historia. Ja, det var till och med en sons plikt att ge sin pappa en pojke som barnbarn.
Genom fosterdiagnostik och abort väljs flickor bort, och om inte det fungerar försöker föräldrar få flickorna att försvinna ur statistiken genom att undanhålla födelsen eller rapportera att barnet dött. Men desperata föräldrar kan också ta till övergivande, misshandel och barnamord som metoder för att bli av med flickorna. Och som sammataget resultat av situationen "försvinner" 3200 barn i Kina varje dag skriver konstnären Maria Ängquist Klyvarei sin utställning China Girl.
Att ta fasta på statistik och göra konst av det har sina risker. Det kan lätt bli illustrativt.
Ibland blir det också mer av illustration av statistiken. Till exempel i verket China Girl - visualisering av statistik som består av 3200 små ansikten i keramik som tillsammans bildar ett stort ansikte. Greppet är inte nytt och det blir i någon mån illustrativt. Och samma illustrerande drag blir påtagligt i verket Valet, där man genom att snurra på huvudet på ett inlindat barn av keramik kan välja om det ska vara en pojke eller flicka.
Då är det andra verk i utställningen som är starkare. Till exempel Vem är hon?, där något som påminner om en kvast hänger ned från taket och där själva borsten eller moppen består av hår. Verket får en mångbottnad tolkning - dels av kvinnans roll som underordnad i det kinesiska samhället, förpassad till hushållssysslorna. Men här uppstår också tanken på kvinnorna som bortsopade från samhället.
Det finns också obehagliga undertoner i verket Önskebrunn, där ett spädbarns ansikte blir synligt för ett ögonblick i vattnet innan det sjunker tillbaka i djupet. Är barnet en dränkt flicka, eller drömmen om en pojke? Svaret är inte givet, men ordspråken som omger verket i katalogen ger sina indikationer; "När en kvinna föder står alltid en hink med vatten vid hennes sida" och "Det är bättre att ha en lam son än åtta friska döttrar".
Ängquist Klyvare använder sig också av några enkla, men effektiva referenser till den kinesiska historien i skulpturer som De osaliga andarnas armé, där figurerna är flickebarn istället för krigare.
Och i ett annat verk, Förutsägbart, garanterat till 99%, lyfter hon fram en 700 år gammal tabell som sätter önskan om pojkar framför flickor i ett historiskt perspektiv.
Och även om jag har invändningar mot enskilda verk i China Girl är det en stark utställning som visar hur moderna problem och statliga beslut samverkar med historien och blir en effektiv mix för förtryck, misär och mord.
Så jobbar vi med nyheter