Eva Westman Linné har verkligen återvänt till sin barndoms gata. Hon har bott i huset där Bodens konsthall nu huserar och har målat sig själv på den här tavlan, som hänger på Försvarsmuseum.
Eva Westlund Linné är verkligen tillbaka på sin barndoms gata. Hon har återvänt till huset där hon bodde och ställer ut tillsammans med sin make Bert Linné på Bodens konsthall.
– Jag har bott i den här lokalen inne på A 8 mellan jag var noll och sju år. Därför har jag en speciell känsla för den.
Det var hon som ringde Ulf Renlund, museiintendent och verksamhetsledare, och frågade om de fick ställa ut.
– Jag tyckte det var en rolig tanke och nappade så klart, säger han.
Nu bor paret i Gävle tack vare en tupp. Det hände sig så att Eva besökte staden när hon var på resande fot.
– Inne i staden fanns en helt underbar kyrktupp högt upp i det blå. Jag blev så vansinnigt förtjust i den och är det än i dag.
Med gröna skor av Eva Westman Linné . "Måleriet bär oss till gemensamhet, vi vet - livet - hårt, lätt, svårt."
Hon sa till Bert att hon tyckte de kunde flytta dit för hon hade hittat ett bra ställe där de kunde bo. Han höll med om att de borde göra något annat än byta kakel i bostaden i Luleå. Deras barn bor i Stockholm och Uppsala och det fanns dessutom ett kollektivhus i Gävle.
– Ett av dem som verkligen fungerat, säger Bert Linné.
Han och Eva Westman Linné har tillsammans med en grupp konstnärer en ateljé. Där inspireras de av varandra.
Eva Westman Linné och Bert Linné skapar tillsammans sida vid sida. De bor i Gävle, men har inte helt övergivit Norrbotten, utan har ett hus i Lule skärgård.
Bert Linné säger att han som son till Bertil Linné var "målardräng till farsan". Det var först när han gått i pension och Eva utmanat honom som han gick konstskola i Gävle.
– Det var för att leka. Jag tycker vår konst är lekfull, fri från ismer. Ovana konsttittare kan hitta väldigt mycket roligt här.
Han har en videoinstallation. Bert Linné tycker att kombinationen ord, bild och musik förstärker intryck. När han läser Erik Lindegrens dikt om Ikaros flykt åker man berg-och-dalbana i känslor, medan ett annat inslag med performancekonst lockar till skratt.
En serie bilder i blandteknik och akvarell av Bert Linné. 1. Promenad. 2. Observatör. 3. I baren.
Som bibliotekarie var det naturligt för honom att framför en publik prata om litteratur och läsa dikter.
– Jag jobbar gärna med att teckna på väggen och berätta någonting, som hur taskig min teckningslärare var när jag var barn i realskolan.
Läraren hade även hand om välskrivning. Bert säger att han skrev illa. Så blev det prov.
– Sedan blev det schavottering och han räknade upp några pojkar, vi som inte blev godkända. Han visste att jag heter Bert Linné, men kallade mig Berit Linné så folk började skratta.
Medan Berts kamrater befriades från kvarsittning, fick han ensam ett längre straff. Han gjorde inte en enda teckning på de terminerna.
Eva Westman Linné har målat och tecknat sedan barnsben. Hon har gått en skrivarlinje, låter ord och bild samverka och tycker uttrycksformerna har mycket gemensamt.
Eva Westman Linnés oljemålning "Snart flygfärdig". "Det är hjärnan som skapar målningen. Den driver handens rörelse över duken. Till ögats seende. Här möts våra ögon, känner du gemenskap eller blir på annat sätt berörd har jag lyckats med målningen."
Eva tror att åskådare som lutar åt realism inte skulle tycka om målningar som hennes "Snart flygfärdig".
– En del skulle fråga vad det är för någonting.
Är det svårare att förmedla ett uttryck med abstrakt konst?
– Ja, det tror jag. Om du tittar på Berts "Självmålaren". Någon ställer sig där och tänker: "Det var det jäkligaste jag sett".
Bert Linnés oljemålning "Självmålaren".
De känner något i alla fall.
– Ja, så får de reta upp sig.
Konst handlar ju om att väcka tankar och känslor.
– Ja, vi, tycker det.
Eva Westman Linné i samtal med Ulf Renlund, museiintendet och verksamhetsledare på Försvarsmuseum Boden, som arbetade sin sista dag på torsdagen 14 september.
Ulf Renlund menar att konst lockar fram både positiva och negativa intryck. Utställningen har berört honom och han tycker att dess titel "Lek och allvar" genomsyrar den.
– Är man ovan att titta på eller prata om konst är det en liten tröskel, men man kan komma hit på vernissagen och prata med konstnärerna eller någon annan som står och betraktar något. Man kan få i gång ett samtal om vad som helst – om livet.