PLATS FÖR KONST
När konstnären Birgitta Linhart tilldelades platsen Överkalix i projektet ”Plats för konst” fick hon gå tillbaka till sina rötter. Hon är född i Lansjärv men flyttade till Luleå när hon var ett år. Hon har dock en stor del av släkten kvar där, så kopplingen till platsen har bestått genom åren.
I sitt förslag till konstnärlig gestaltning av offentliga rum har hon lyft fram dialekten Överkalixmål och det speciella Överkalixmåleriet.
– Måleriet fick ett starkt fäste tack vare mästaren Gustaf Stråhlberg, som blev väldigt omtyckt. Det finns en hel del måleri bevarat av honom och hans lärlingar. Han satte också sin egen prägel på måleriet vad gäller färger och stil.
Några av mönstren i det karaktäristiska Överkalixmåleriet vill hon blästra eller hugga in i stenar som placeras vid en av infarterna till Överkalix, som ett välkomnande.
– Om mitt förslag blir verklighet skulle det vara extra fint om stenen kom från Överkalix.
Helst hade hon velat använda stenar som redan finns på plats i bostadsområdena. Men när hon skulle göra skissen låg snön som djupast, och hon fick tänka om.
– Men min idé att jobba med naturstenar i bostadsområden skulle kunna vara en förlängning av mitt förslag. Att tillföra små detaljer i ett samhälle kan göra så mycket. Konsten är till för dem som passerar varje dag, till exempel på väg till dagis. Man kanske vill vidröra eller klättra upp på dem. Den tanken är väldigt tilltalande för mig.
Tidigare har Birgitta Linhart använt stora naturstenar för utsmyckningar i Marielundsområdet i Haparanda.
– I det här fallet tänkte jag mig mer som reliefer, som går relativt snabbt att göra. Stora skulpturer blir väldigt kostsamma, och mindre orter kanske inte alltid har den ekonomin. Det mindre formatet fungerar bättre med verkligheten, ekonomiska förutsättningar, och tidsmässigt.
När Birgitta Linhart gick runt i Överkalix fastnade hon för den stora, gamla muren vid kyrkan. Hennes tanke är att den ska bli en del av verket, med ett citat ur Bibeln blästrat på murstenarna.
Hon valde en vers som hon kände att alla kan tycka om. Efter att ha rådfrågat flera personer med bibliska kunskaper bestämde hon sig för Första korintierbrevet 13:13:
”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
På Överkalixmålet skrivs den: "Men nä bistär tråo, hopp å tjeRleK, de her träi, å störst a: dömo jer tjeRleKen.”
– Det känns som att alla som går förbi kan bli glada och varma i hjärtat av att läsa det här. Med det citatet uppnådde jag mitt mål: att Överkalixmålet ska få finnas kvar i trakten. Det är så få som pratar Överkalixmål i dag. Citatet skulle bli ett minne, som att den här texten skrevs in precis i slutet på tiden när målet fortfarande levde. Det behöver inte vara mer än 30 år så är det borta, säger hon.
Överkalixmålet skrivs med en kombination av stora och små bokstäver. Birgitta Linhart har varit noga med att få texten korrekt, och har bland annat tagit hjälp av experten Elisabeth Liljebäck.
– För mig är Överkalixmålet lite ”bondskt”, och kyrkan, särskilt i gamla tider, känns mer rikssvensk, det är min uppfattning. Att kombinera dem kändes som en fin grej att göra för båda två – att de närmar sig varandra.
Nästa avsnitt: Gudrun Söderholm – Pajala