Riktig gatukonst

På museets väggar hänger lock från hela världen och i dem kan man se små detaljer som verkar nästan obegripliga. Till exempel ett litet hjärta mitt i den industriella formgivningen. Men det är inget som konstnären Staffan Forssberg lagt till själv. Det finns verkligen där. Han har bara kalkerat av locken och lyft fram dem för betraktaren.
- De är lite av objet trouvé eller readymades för mig, men jag kallar dem Rubbymades, säger Forssberg och skrattar.
Det är ett eget fantasiord som leker med det engelska språkets rub (gnidning eller putsning) och rubbish (avfall, skräp, struntprat, smörja) och i texten som följer med utställningen undrar Forssberg stilla hur man kan vara så tokig att man gör frottage på gatubrunnslock - eller på vanlig svenska; kalkeringar eller gnuggisar av brunnslock.
- Jag vet faktiskt inte varför jag gör dem. Jag började med de här frottageverken 2006. Jag hittade ett par brunnslock mellan Gäddvik och Bergnäset som jag tyckte var intressanta. Men jag provade faktiskt frottagetekniken redan på 70-talet.
Sedan fortsatte han, hittade nya lock och samlade dem på rullgardinsduk med vaxkrita. I Frankrike, Italien, på Gültzauudden och så vidare.
- Det har väl hänt att folk har stannat upp och tittat på mig när jag stått på knä på gatan och gjort mina frottage av brunnslock. En kvinna i Frankrike frågade om jag var sjuk, säger Forssberg och skrattar.
Det var han inte. Men 2002 drabbades Forssberg av en stroke som gjorde att han måste lära om från att teckna med höger hand till vänster.
- Det går rätt bra med vänster hand, men jag kan känna att det rycker i högern ibland, säger han.
På ett bord står en bukett med vispar och andra föremål, med ett e-brev fastkilat. Det är en fejkad hälsning från Dr Arnold Forel Pratt Müller, Carl Fredrik Reuterswärds fantasifigur som hälsar Forssberg välkommen tillbaka till konstbranschen efter lång frånvaro.
- Jag känner en viss samhörighet med Reuterswärd. Han drabbades också av stroke och fick lära om, säger Forssberg.
Men han pratar helst om konsten och glädje att vara back in business när det gäller konsten. Han har varit en mångsysslare; kultursekreterare i Karlskrona och Härnösand, marknadschef på Norrbottensteatern, reklammakare i Luleå, kulturchef i Härnösand, marknadsförare i samma stad och kulturchef i Luleå. Men senast han ställde ut var var i Piteå 1982 och förra gången han besökte Norrbottens museum med en utställning var 1977.
- Det känns kul att ställa ut igen och jag har varit rätt speedad de sista veckorna, säger han och visar ett kompendium som kommit till av bara farten, där han berättar om konsten, livet och målen.
De är inte små, men Forssberg har glimten i ögat när han visar några rader ur utställningsfoldern:
Livet är för kort
speciellt när man är 61, snart 62
Att revolutionera Den Internationella Samtidskonsten (DIS)
är ingen liten grej, det gäller att sno sig på

Fotnot: Staffan Forssbergs utställning öppnar på lördag och pågår till och med 7 juni.

Riktig gatukonst

Vi traskar över dem varje dag, utan att ta någon större notis om dem; brunnslocken som täpper till hålen till underjorden i våra gator. Men för Staffan Forssberg fanns en hel grafisk värld i dessa platta vardagsföremål. Nu ställer han ut sina brunnslock på Norrbottens museum.