Maria Lind är ny chef för Kin museum för samtidskonst i Kiruna. "Jag förstår att folk längtar efter ett museum som fungerar och att man får vara del av ett konstliv", säger hon.
Hon har en diger meritlista och beskriver det som att hon rullat på tre hjul i samtidskonstens fält i 30 år.
– Jag har jobbat med utställningar och andra former av curatering, jag har undervisat och skrivit om konst.
Maria Lind föddes 1966 på Söder i Stockholm, i en arbetarfamilj. Sitt konstintresse fick hon från sin farfarsfar Albin Lind från Riddarhyttan, född 1901, som sparade småpengar i en plåtburk på spiselkransen för att kunna köpa konst.
– Han dog innan jag föddes, men lämnade efter sig en stor konstsamling. Så konsten har varit en naturlig del av hela mitt liv.
Hemma hos farmor, farfar och gammelfarmor fick hon de första konstupplevelserna. Bland annat en stor målning av Albin Amelin som gjordes under andra världskriget och visar en liten pojke som gömmer sig bakom en stor sten när det kommer flygplan på himlen.
Maria Lind älskar klimatet i Kiruna. "Det finns en magi i det."
När hon var 16 år fick hon följa med farföräldrarna till konstmuseet Waldemarsudde.
– Jag blev så tagen av hela miljön, att det fanns konst överallt och att det var ett gestaltat hem. Det var en riktig signal för mig, att det här är ju spännande. Jag tjatade till mig ett jobb som vakt på helger och lov.
Maria Lind. ny chef för Konstmuseet i Norr, Kiruna.
Därmed öppnades dörrarna till konsten på vid gavel.
Sedan har det rullat på, med studier i konstvetenskap, ryska och idéhistoria och arbete som curator och skribent.
– Kreativitet kan ta sig olika uttryck. För mig är det inte att skapa bilder själv, utan att skapa sammanhang, sätta ihop konstnärer, konstnärskap och konstverk, så det blir något nytt i sig. Sedan har jag alltid skrivit mycket, som farfarsfar, som utbildade sig till journalist och blev redaktör.
Maria Lind. ny chef för Konstmuseet i Norr,Kiruna.
Det nordliga har funnits med i Maria Linds liv sedan hon var barn. I slutet av 1980-talet gjorde hon en lång rundresa på Nordkalotten. Från mitten av 2010-talet gick resorna alltmer norrut. Hon jobbade med konst från norr, och fascinerades:
– Det är en region där vår tids stora frågor utkristalliserar sig så tydligt. Klimatförändringar, råvaruuttag, markrättigheter, ursprungsbefolkningen och deras rättigheter. Saker blir väldigt påtagliga och ställs på sin spets här. Det tycker jag är både viktigt och intressant, berättar hon.
Kristina Pasjkova "Dear art, please save the world. It’s urgent", 2023
Våren 2023 slutade hennes treåriga förordnande som kulturråd på svenska ambassaden i Moskva, i ett Ryssland i kulturell nedmontering.
– Det har varit en livsomvälvande erfarenhet. Under de åren gick samhället från auktoritärt till totalitärt, till att bli en diktatur. Och jag tycker att vi ska kalla det en diktatur.
Hon beskriver utarmningen av kulturlivet som total.
– När jag kom var mycket fortfarande möjligt. I dag skulle det vara helt omöjligt att till exempel visa konst som relaterar till hbtq-frågor. Den officiella censuren ökade också stadigt. Många utsattes för påtryckningar och hot. Efter den fullskaliga invasionen av Ukraina började folk lämna, så det är en exodus utan dess like.
När hon flyttade tillbaka till Sverige i juni 2023 hade 90 procent av alla hon känner lämnat landet.
Har du någon kontakt med dem i dag?
– Massor. Och flera av dem kommer att vara med i två av utställningarna som vi visar i februari.
Fredrik Prost.
Det var konstnären Britta Marakatt-Labba som tipsade henne om museichefsjobbet i Kiruna. Maria Lind kom till ett stukat konstmuseum som haft några förlorade år och motgångar från start.
– Jag visste att här kommer att krävas en del grovjobb för att få ordning, lite som att rädda ett sjunkande skepp. Vi är inte riktigt färdiga än, men vi börjar från grunden och försöker få ordning på administration, personal och lokaler. Det har varit stökigt, kan man säga.
– Framför allt måste vi utöka personalstyrkan. Vi behöver vara minst tio för att kunna jobba professionellt. Och vi är enligt lag ålagda att skydda vår samling, berättar hon.
– Det är fyra trådar vi ska väva ihop: Det lokala, regionala, nationella och internationella. Dessutom är vi ett länskonstmuseum för hela Norrbotten med 14 kommuner där vi börjat kartlägga vad som finns.
Inga-Wiktoria Påve.
Förra veckan var Maria Lind i Tornedalen, pratade med folk och besökte bibliotek och konsthallar i Kalix, Haparanda, Överkalix, Övertorneå och Risudden.
– Vi spinner redan vidare på samarbeten mellan olika aktörer.
I mars visas en utställning med Marie-Louise Ekman i Gällivare, sedan i Råneå och Haparanda.
Luleåkonstnären Staffan Westerberg fyller 90 år och uppmärksammas med en utställning i Norrbottensteaterns foajé i april. Konstvideovisningar och ett samarbete med Tjállegoahte i Jokkmokk finns med i planerna.
– Konsten har en otrolig förmåga att hjälpa oss att bearbeta tillvaron. I bildkonsten kan allt finnas: litteratur, film, musik, teater, men också filosofi, politik, psykologi, religion och vetenskap. I och med att tillvaron är så komplex menar jag att samtidskonsten har den bästa möjligheten att förhålla oss till det här.
– Jag förstår att folk längtar efter ett museum som fungerar och att man får vara del av ett konstliv.
Maria Lind. ny chef för Konstmuseet i Norr,Kiruna.
Maria Lind har precis köpt bostad i Kiruna.
”Fascinerande men tufft”, är hennes sammanfattning av det som sker genom stadsomvandlingen.
– Jag upplever ett vemod bland människor jag möter, och jag kan också känna det själv. Det är brutalt att åka förbi Erskine-byggnaderna som ruiner. Sen tycker jag det är häftigt att det samiska är närvarande. Gamla Kiruna har en speciell själ och charm.
Maria Lind. ny chef för Konstmuseet i Norr,Kiruna.
Vad tror du om framtidens Kiruna?
– VI får se. Jag hade önskat att de gjort mer vindstudier här i nya stan innan de byggde. Ny arkitektur är alltid spännande, sedan är det ett urbant experiment. Det vore kul att ha ett samtal med dem som planerade detta. Jag tänker på proportioner också. Inte ens i Stockholm finns det så här höga byggnader i förhållande till så pass smala gator. Det innebär att det är mindre ljus än kanske någon annanstans i Sverige, på en plats där det kanske är mörkare än någon annanstans. Hur tänkte de här?
– Så vad vill vi ha i nya Kiruna? Utrymme för kulturarbetarna att verka. För Tusen toner, för konstnärer och andra som behöver arbetsplatser. Sen har jag en liten personlig önskan också: Jag vill ha ett mysigt kafé.
Maria Lind. ny chef för Konstmuseet i Norr ,Kiruna.
För i Kiruna tänker hon stanna.
– Detta är på livstid. Det tror jag kan vara klokt också, om man vill få ordning på en organisation som inte fungerat perfekt.
Maria Linds ögon gnistrar när hon berättar att en anledning till att hon är glad att hon fått jobbet är att hon älskar klimatet i Kiruna.
Även när det är 30 minusgrader?
– Jag gillar det.
Mörka vintrar?
– Inga problem.
Ljusa sommarnätter?
– Jag tycker om alltihopa. Det finns en magi i det.
Så du har hamnat på rätt plats?
– Ja, det känns så.