Textilkonstnären Ida Isak Westerberg bor i Älvsbyn och konstnären och fotografen Anna Classon i Stockholm. De beslöt sig för att tillsammans skärskåda och dissekera en myr.
– Det första som jag, som har läst textilhistoria, kom att tänka på var Bockstensmannen, som hittades i en myr. Vad händer om vi gräver ned något på liknande sätt? Jag vävde några verk och grävde ner hälften för att se vad som skulle hända. Vi blev så inspirerade av de biologiska processerna, att det förmultnar och växer på samma gång. När vi började läsa på insåg vi vilken fantastisk klimatresurs våtmarkerna och torvmarkerna är, säger Ida Isak Westerberg.
På samma sätt har Anna Classon arbetat med negativ från fotografier som hon tagit. De fick ligga i myrvatten under längre och kortare tid innan framkallning. Resultatet blev över förväntan:
– Det har skett kemiska processer, de har i princip förmultnat. Jag vet inte varför färgerna har blivit så otroligt speciella. På flera bilder ser man fortfarande motiven, men i andra färger, säger Anna Classon.
I utställningen finns material som visar processen. Burkar med myrvatten, torv och torkade växter, oljor och växtfärgat garn i olika nyanser virat på träklossar märkta med växternas namn, som ”Odon” och ”Skvattram”.
På grund av pandemin har de fått arbeta mycket på distans, men de har varsin myr på nära håll som de har kunnat utforska. Anna Classons myr ligger i Nackareservatet, nära Bagarmossen.
– Jag har varit på en speciell myr ovanför Övertorneå, berättar Ida Isak Westerberg.
De har inspirerats mycket av varandras material. Ida Isak Westerberg visar en formvävd halvflossa med mönster från ett negativ.
– Och jag har försökt använda mig av tråd på olika sätt, det är växelverkan hela tiden, säger Anna Classon.
Ida Isak Westerberg visar ett litet broderi med ordet ”Myren” i guldskrift:
– Myren är alltid så smutsig och sunkig, men så blir den till ett litet guldbroderi, och helt plötsligt får den en helt annan betydelse.
Tecknaren och mångkonstnären Kornelia Nilsson Waller, Luleå, och Isabell Nilsson, illustratör och bildkonstnär från Piteå som arbetar i Umeå, valde att göra en stad i miniatyr.
– Vi har tänkt lite på ”Skymningssagor” som inspiration. En lekfull, kreativ stad som ska väcka mycket fantasi. Man kan se på ett hus och undra vem som bor där och vad som händer, säger Isabell Nilsson.
– Vi är båda kreativa och fantasifulla människor, då är det roligt att få ge något tillbaka, berättar Kornelia Nilsson Waller.
De har använt sig av en blandning av material. Det är papper, trä, papier-maché och hönsnät, tvättade glasspinnar och spillmaterial från arbetsplatser.
– Huset på berget var ett Pringle-rör en gång i tiden. Gruset är kattsand. Ett lock till en burk med tandpetare blev en lampskärm.
Inga människor, djur eller annat levande finns med i staden.
– Det får var och en fylla på med själv, det kändes som att det skulle ta bort lite av magin om man ger alla svar, säger Isabell Nilsson.
Projektet har gett mersmak:
– På grund av pandemin har vi inte kunnat jobba tillsammans hela tiden, men då har andra i vår bekantskapskrets, som är mellan 8 och 80 år, deltagit med sina tankar, visioner, materialinsamling och fantasier, det har varit utvecklande också för dem. Någon sa: ”Jag har inte pysslat på tio år, jag älskade att bygga såna här små modeller, nu var jag tvungen att börja igen.” Det ger oss så mycket tillbaka. Nu vill vi fortsätta, mer i work shop-form, säger Kornelia Nilsson Waller.
Eftersom miniatyrstaden är placerad i skyltfönstret till Galleri Lillasyster går den att se dygnet runt.
– Det lyser här även på kvällarna. Den som vandrar förbi på trottoaren här utanför kan stanna till och titta in genom skyltfönstret.