Att prisas under en marknad som enbart existerar i digital form var en ny upplevelse för Lise Tapio Pittja. Nu är läget helt annorlunda när hon öppnar upp sin utställning i Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodjis lokaler i centrala Jokkmokk. Marknadsförberedelserna är i full gång och en del nyfikna som vill komma på vernissagen syns i krokarna.
– Det är klart att jag är glad att kunna stå här och får en möjlighet att visa upp vad som blev frukten av mitt arbete. Ett arbete som jag kunnat göra efter jag fått det historiska i gåva. Nu är det min uppgift att se det vidare. Stipendiet gav mig möjligheten att korta tiden, vad jag skulle göra hade jag bestämt sommaren innan. Men jag kom fortare fram, konstaterar Lise Tapio Pittja när vi får förmånen att besöka utställningen, som följaktligen har döpts till "Siella – Gåva", ett par timmar innan dörrarna slås upp för allmänheten.
Att den gömda historien och de som kunnat berätta den är en inspiration och en central del i hennes skapande råder det inget tvivel om. Hon pekar på en bild av en åldrad samekvinna som hänger på en av väggarna. Hon bär den mössa som kyrkan ansåg vara djävulens verk och som därför brändes.
En bild som säger allt. Om strävan, stolthet men även av sorg.
– Då visste jag att jag skulle göra en Ládjogahpir för att föra vidare, för att hedra dem från förr, kvinnorna från förr. Förmödrarna. Och det blev ett tålmodigt handarbete. Klippa, limma, sy. Att få hornet rätt, proportionerna, färgerna, mönstret. Det egna mönstret var väldigt svårt. Stipendiet gav en extra push, det kändes även som ett bevis på att jag hade tänkt rätt, att jag var på rätt väg.
Lise Tapio Pittja har sina rötter i Karesuando och beskriver sig därför ha sina hemmakänslor över landsgränserna. Hon har arbetat med duodji i 36 år. Det fria skapandet i samisk design kom in senare. Hon syr det mesta som är traditionellt samiskt.
– Att skapa med händerna är mitt sätt att leva. Nu står jag här mitt i det jag gjort och jag känner mig glad och stolt.
Framtiden?
– Jag har fortfarande en del kvar att göra i det här, i den kvinnliga delen av mitt skapande. Det kommer att ta en hel del tid, men när jag känner att jag har nått fram så funderar jag faktiskt på att ge mig in på även den manliga sidan. Men vi får se lite hur det blir med det, säger Lise Tapio Pittja.