PLATS FÖR KONST
Lena Stenberg utgick från traktens historia och kultur i sitt förslag på konst i Gällivare. Fjällkedjan, seitar och gammalt samiskt hantverk gav inspiration.
– Den samiska kulturen har varit en vagga för samhället. Och naturen med lågfjällen omsluter platsen, säger hon.
I lågfjällens form såg hon också mycket av ornamentiken från det samiska hantverket.
Gällivare museums samlingar blev utgångspunkten för hennes arbete. Hon tittade även på en film om planerna på hur ett torg och en park ska binda ihop centrum med sporthallen.
– Det är bara en grop och byggarbetsplats där nu, men av filmen fick jag en vision av hur det kan bli i framtiden. Jag vill binda ihop uteplatsen vid museet med parken, synliggöra museet och göra det till en spännande plats.
Sofforna i betong är formade så att man kan välja åt vilket håll man vill sitta.
– Det går att ta en plats för morgonsol, eftermiddagssol eller kvällssol. Vissa delar är lite mindre, där kan barn sitta, eller kanske till och med ligga.
En annan sittplats är inspirerad av seitar.
– Det finns en del seitar i fjällen ännu. En del är hemliga, en del vill man inte tala om, berättar Lena Stenberg.
En seite är en helig plats, ofta en sten med ovanlig form. Hennes ”egen” seite finns i fjällvärlden, på ett väl skyddat ställe i den sameby som hon kommer ifrån. Historien om den har berättats i släkten i flera generationer.
– Den har en form som gör att man förstår att det är en seite. Den är så annorlunda att det finns inget liknande, den är jättelik och ser ut som fingrar.
Hon gjorde en skiss utifrån minnet och lade till en platt del för att förstärka formen av en hand.
– Den går att ha både som skulptur och sittplats, kanske som mindre fåtöljer eller soffa, berättar hon.
Sittplatserna vill hon gärna placera vill parken eller torget som ska byggas vid museet i Gällivare.
– Det behövs alltid sittplatser, och det är ett sätt för folk att samlas och sitta och prata.
Lena Stenberg tycker om att arbeta utifrån ställens och boplatsers historia.
– Det tycker jag är intressant, att det finns en röd tråd i det man gör, säger hon.
Nästa avsnitt: Pilar de Burgos – Boden