Mats Wikström, Råneå, och Rebecka Bebben Andersson, Stockholm/Öland, är konstnärskollegor som känner sig närbesläktade i den konst de gör. Titeln på deras gemensamma utställning är ”Korsfäst på kudde” en metafor för att vara inlagd på psyket.
De båda konstnärerna lärde känna varandra 2015 när Rebecka vistades en tid i Luleå och fick hjälp med brons- och aluminiumgjutningar av Mats på Konstnärernas kollektivverkstad, KKV.
De upptäckte då att de hade gemensamma nämnare, till exempel att snida i trä, och att motiven rör sig kring det psykiska måendet, ofta med en humoristisk twist. Rebecka, gör ingen hemlighet av att hon då och då är inlagd på psyket, något som avspeglas i hennes konst.
Mats ser konsten, vid sidan av psykoterapi och andligt sökande, som ett sätt att förstå sig själv och bli fri som människa.
– Rebeckas sätt att arbeta, hela tiden, har varit sporrande för mig. Hon kan få till något bra, så enkelt och snabbt. Själv jobbar jag intensivt bara just innan en utställning. Vi har samtalat en del om våra likheter och olikheter, och det har inspirerat till några nyproducerade verk och en gemensam installation.
Installationen, som är en fusion av bådas konst, kan liknas vid en artificiell skog, en teaterkuliss där även en filmprojektion av ett kalhygge i Mats hemtrakter kring Arvidsjaur och en tillhörande personlig text av Rebecka ingår.
Centralt i rummet kan besökaren även se ett kortare videoverk av vardera konstnär som spelas i en loop, båda dessa är i viss mån självutlämnande. Rebeckas film visar vad hon ser omkring sig vid en sjukhusvistelse på psyket vid Sankt Görans i Stockholm. Filmen har hon kallat ”Paradise hotel”. Mats film är en autentisk intern filmning från 1984, när han var en ung och osäker man, på sin dåvarande anställning på Landstingets centralförvaltning.
På källarplanet visar Kajsa Dahlberg, bosatt i Oslo, en videoinstallation kallad "The Tidal Zone" (Tidvattenzonen). Fyra videor/ljudinspelningar som, utan början och slut, skildrar förhållandet mellan människan, materialen och kemin. Arkivfilmer från olika håll i världen har samlats in som har det gemensamt att de skadats genom yttre påverkan. En upptagning direkt efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986, skadad av strålning, ser ut på ett visst sätt medan en amatörfilm från Shanghai 1933 skadad av syra-angrepp ser ut på ett annat. I likhet med materialen påverkas även människan, vilket är en infallsvinkel som också tas upp. ”Seaweed Film” är något så ovanligt som film framställd med hjälp av tång och alger.
Att ingenting i tillvaron är hundra procent säkert är startpunkten på Dahlbergs videoinstallation. En svajig filmsekvens i svartvitt ses på första bildskärmen. Den är filmad, stående på den svajiga marken på vulkanen Etnas topp, av filmpionjären Jean Epstein 1926.
På vernissagedagen den 14 oktober närvarar konstnärerna och är med på rundvandring, konstnärssamtal och ett framträdande. På Havremagasinets övriga våningsplan pågår sedan tidigare även andra utställningar under årets grundtema "Kollektivet".