Utställningen ”Dismatched stories” är en av Olle Schmidts största, med mer än 70 verk som fyller Luleå konsthalls alla utrymmen. De flesta av målningarna är från de senaste fem åren, en del av dem har aldrig visats tidigare.
– I princip alla mina målningar är som en teaterscen. Jag känner mig lite som en scenograf, börjar längst bak, bygger framåt. Sen kommer skådisarna så dramat kan börja.
Några av hans äldre verk har fått nytt liv och aktualitet i pandemins tid. Till exempel det lilla huset med utstickande ben som har placerats mitt på golvet i den stora salen. "Homeboy" visades första gången i Göteborgs konstmuseum 2002, men har nu även försetts med en discokula och nya titeln ”Disco i karantän”.
– Det ligger väldigt rätt i tiden, någon som har isolerat sig i sitt hus och huset är för litet för en själv. Verk som har den här öppenheten kan fungera över tid, få ny betydelse, säger han och går in i nästa rum där ”Tillsammans” från 2005 breder ut sig över golvet. Den kan säkert få många besökare att hejda sig i steget. Under en silverfärgad metalliknande filt sticker nämligen människoben ut i en cirkel.
– En sån duk brukar man lägga på om det hänt en olycka, men man vet inte om de ligger och hånglar där under, eller om de är skadade. Humor och allvar möts. Den funkar också i den här tiden, när man inte vet vad som händer.
Men det är målningarna som dominerar utställningen. På en vägg samsas de nyaste verken, som kommenterar det rådande läget.
För Olle Schmidt är det blandningen, och krockarna, som lockar:
– Det är högt och lågt, fina litterära förebilder blandat med skräpkultur. Det finns referenser både framåt och bakåt, hit och dit, jag slår vilt omkring mig. Måla blommor är ju fint, men man kan måla en bajskorv och det kan också vara jätteintressant. Det är konst, allt är okej.
Han pekar på en av målningarna:
– Man får inte riktigt grepp om det. Jag gillar den känslan, att nåt skumt är på gång.
Han skrattar lite och tillägger:
– Jag brukar säga att när jag blir vuxen ska jag måla nonfigurativt. Men jag gillar berättande, vill gärna ha med någon figur, oftast en gubbe. Det blir något slags epicentrum i bilderna. Om jag tar bort honom blir det ett landskap, och det är väl okej. Men här får man något annat.
Olle Schmidts väg till konsten började med måleri, och till måleriet har han alltid återvänt.
– Som ung tittade jag på Hans Arnold, det var någon scen med dödskallar och erotik, det tyckte jag var häftiga grejer.
Efter en förberedande kurs och folkhögskola utbildade han sig vid Målarskolan i Göteborg och konsthögskolan Valand.
– Måleriet ger mig energi, när jag ser riktigt bra måleri går pumpen i gång. Det finns något i det klassiska måleriet som jag kan bli alldeles begeistrad av. Själva måleriet som material och uttrycksmedel har funnits med under lång tid. Det är något med närvaron.
I utställningen finns även en video som Olle Schmidt gjort i sin ateljé tillsammans med äldste sonen, musikern och filmmakaren Tim Schmidt. ”Mismatched stories” har vernissage 16 maj och pågår till 8 augusti. Max 50 personer får vistas i lokalen samtidigt. Det finns möjlighet till privat visning efter överenskommelse. Utställningen går även att se digitalt.
Fotnot: I konsthallen visas även ”Av vikt”, en examensutställning skapad av eleverna från det tredje och sista året på utbildningen Grafisk design vid Luleå tekniska universitet. Läs mer om den på NSD Kultur den 18 maj.