”Staden drog sig ur projektet och gick miste om en turistattraktion av världsklass”, står det om Kiruna i Bo Wingrens bok ”Picasso i det offentliga rummet”.
Men att LKAB hade seriösa planer på att uppföra skulpturen går att läsa i gamla handlingar.
Eva Selin, besökschef, berättar om arkivfyndet:
– Det visar att LKAB 1964–1965 gick ut med en förfrågan med begäran om prisuppgifter till ett företag med namnet Svenska AB Naturbetong. Frågan de ställde var om företaget kunde gjuta den här skulpturen. Då har det kommit in en typ av offert som beskriver hur det skulle kunna gå till.
Därmed kan man alltså konstatera att LKAB var involverat i projektet med den planerade Picassoskulpturen.
– Sen vet jag inte varför det inte blev något av det, det framgår inte av det här materialet, berättar Eva Selin.
Karin Westergren, Kiruna konstgille, drar sig till minnes att hon sett en skiss med skulpturens placering i Kiruna i ett bildspel på utställningen ”Picasso i det offentliga rummet” vid Kristinehamns konstmuseum.
– Som jag minns det var det tvärs över Luossasjön mot Viscariaområdet. Om det stämmer, eller om det bara var att skissen gjorde att det såg ut så, kan jag inte säga. Men det är den minnesbilden jag har, säger hon.
I samband med utställningen kom Bo Wingrens bok med samma namn. Där finns också en text som beskriver Picasso-projektet i Kiruna.
Den norske konstnären Carl Nesjar och Pablo Picasso var vänner och samarbetspartner. I ett brev till Picasso daterat 2 januari 1965 skriver Nesjar:
”Vår vän arkitekten Viksjö har arbetat intensivt med projektet Kiruna i Lappland. Vi har teckningar och en modell att visa. DETTA ÄR ETT PROJEKT SOM KOMMER ATT FÅ DE GAMLA EGYPTIERNA ATT BLEKNA!”
I boken står vidare:
”Det Nesjar här talar om avsåg en gigantisk uppförstoring av en kvinnofigur i bystformat som Picasso hade gjort 1961 i utklippt och vikt papper och därefter låtit utföra i järnplåt. Modellen är cirka 30 centimeter hög, den tilltänkta Kirunaskulpturen skulle bli en hundra gånger så hög ”husskulptur” i flera våningar, ett slags kampanil i kombination med en byggnadskropp i horisontell utbredning. Hela komplexet var tänkt som ett museum för samekultur. Nesjar och Erling Viksjö förhandlade med staden Kiruna, med hjälp av en modell och ett fotomontage. De svävade länge mellan hopp och förtvivlan men fick till slut ge sig då staden drog sig ur projektet och därigenom gick miste om en turistattraktion av världsklass. Projektet erbjöds även University of South Florida i Tampa, även det utan framgång.”