PLATS FÖR KONST
Det var inte självklart hur Katarina Pirak Sikku skulle göra Notviken/Mjölkudden i Luleå till en plats för konst.
– Vad jag slogs av var att det var så otroligt vackra tallar i området precis vid älven. Jag har gått genom något som kallas pelargången, men det stället uteslöt jag på en gång. Vad kan man tillföra när naturen är så fulländad och perfekt?
Frågorna var många när hon vandrade runt i det natursköna området vid Notviken/Mjölkudden. De resliga, hundraåriga tallarna. Sandstranden, älven och utsikten. Vad kunde hon lägga till? Skulle hon jobba med eller mot naturen?
Men så började hon fundera kring Luleälven.
– Vid den är jag född och uppvuxen. Vattnet som kommer ut vid Mjölkudden/Notviken har även passerat mig där hemma i Jokkmokk. Och då tänkte jag på vad Luleälven står för: den enorma energiproduktionen. Jag bestämde sig för att använda ”vattnets resultat”.
Katarina Pirak Sikku återvände till pelarsalen och kom fram till hur hennes förslag till konstnärlig gestaltning skulle ta form:
– Jag ville använda ett vajermaterial och göra stora bollar som hänger från tallarna.
Cirkelformen valde hon för att bryta av mot de horisontella och vertikala linjer som området till stor del består av, skapa ett tydligt mänskligt avtryck och en kontrast mot skogen.
Av samma anledning valde hon att använda sig av metall.
– Jag har funderat mycket på det, men det är ett material som står emot tidens tand. Med naturmaterial skulle det inte bli ett hållbart resultat, allt skulle vara borta efter något år. Men den tanken skulle också vara väldigt lockande.
I sin presentation av skissförslaget skriver hon:
”Jag vet att man kan tänka sig att jag skulle kunna göra typ lampor bland tallarna. Den tanken har slagit mig men jag vill inte det. Det räcker med ljusföroreningar. Jag tänker också att metallen kommer att fånga upp en del av det ljus som ändå finns i närheten. Kanske ha en spegelliknande effekt. Måhända kan tallarna också få spegla sin bark i metallen, så som människan. Att få se sig själv eller möjligen en avbild av densamma.”
Hon understryker den offentliga konstens betydelse för ett samhälle och hoppas att projektet ”Plats för konst” ska ge mersmak i kommunerna:
– Det är väldigt fina förslag som kommit fram, tycker jag. Och roliga. Konstnärliga utsmyckningar behövs, men är ofta det som först stryka på foten i den kommunala budgeten, det anses lite onödigt. Men på små orter är det väldigt viktigt att man tidigt får mötas av konst, att den finns och att den är synlig i samhället.
Katarina Pirak Sikku berättar att uppdraget i Notviken/Mjölkudden kändes lite extra svårt:
– Det var för att platsen redan har en själ.
Nästa avsnitt: Erik Thörnqvist – Jokkmokk.