För den intresserade av konst från Norrbotten torde Joachim Karkea, 40, inte vara okänd. Junosuandosonen som målade sin första akvarell som 12-åring och följde den lokale konstnären Bror Kruuka i hasorna och tog inspiration.
– Jag har pluggat och jobbat samtidigt som jag målat men efter konstskolan i Sunderbyn, som jag gick ut 2010, blev det mer av konst, säger Joachim Karkea, som nu ställer ut i Kiruna konsthall.
Det stora genombrottet för honom som konstnär var när han deltog i SVT-programmet "Konstnärsdrömmen", 2016.
– Då tog det en jäkla fart. Men innan det kom också en rush när jag gjorde Kirunabilder. Då ringde det folk från Skåne och överallt ifrån och bad om bilder. Då lanserade jag på sociala medier och det delades så många ville ha bilder på stadshuset och kyrkan och de gamla Kirunahusen, säger Karkea.
Vad gav programmet dig förutom att du blev uppmärksammad?
– Det gav mycket ångest att vara i tv. Det var hemskt. Men det tog ju väldig fart efter det. Efter det så ringde konstant. Det var kö för att jag skulle komma och ställa ut, säger han.
Karkea arbetar med olika teman. Just nu är tallskog ett sådant. Inspirationen kommer från jaktstunder eller vistelser i skogen. Joachim Karkea jobbar med ljuset och skiftningar på ett sätt som för tankarna till en annan känd akvarellist – Lars Lerin.
– Det har jag hört många gånger. Jag visste inte vem han var när jag började måla på riktigt. Första gången var på konstlinjen i Sunderbyn då en lärare kommenterade likheterna och frågade om jag skulle bli den nya Lerin. Jag visste inte vem han var då så jag gick till biblioteket för att kolla upp det, säger Joachim Karkea.
Han jobbar med säsonger. Tar inga mobilbilder i skogen utan plåtar av med sina ögon och återbeskriver det i sin konst. Det är skymningar, tidiga morgnar och dimmor.
– Oftast är där jag är för stunden eller den tiden på året som är aktuell. Det jag upplever har jag kvar. Är det en fin dag och ljuset är fint så sätter det sig, säger Karkea.
Joachim Karkea är nu bosatt i Junosuando men han har bott i både Luleå i samband med konststudierna och i Kiruna ett par gånger.
– Det är lite speciellt med det nya Kiruna och ny lokal. Tidigare har jag ju bott här i flera omgångar och jag känner inte igen mig alls. Jag gick nästan vilse när jag skulle hit, säger han.