Han drömmer om en kul lekplats i anslutning till konsthallen – med konstnärlig prägel.
– Det skulle vara fantastiskt. Det finns en stark tradition av konstnärer som gjort saker för barn, ett mellanting mellan skulptur och leksak.
När Theodor Ringborg såg att Luleåkonstnären Ingemar Callenberg gjort lekskulpturer som offentlig utsmyckning på 1960- och 1970-talet började han göra efterforskningar.
– Bilden jag fått är att de placerats i Örnäset, Mjölkudden och Gammelstad, men att ett nytt regelverk gjorde att de fick plockas bort.
Han hoppades att de skulle finnas i något förråd, men varken regionen eller kommunen kunde hitta något i arkiven. På ren chans skrev han en efterlysning på sociala medier.
– Då påbörjades en fantastisk konversation. Jag hade väl inte tänkt att vi skulle hitta någon skulptur, men folk började skriva om sina gamla minnen, som verkade otroligt påtagliga. Det visar att Callenberg varit väldigt viktig i mångas liv, och i stadsbilden, berättar han.
– Någon kom ihåg att en klätterskulptur funnits vid Konsum i Pajala. Folk började nysta lite. Vem vet, det kanske finns fler där ute?
En dag får han ett mejl från någon som skriver: ”Jag har en på gården.”
– Det visade sig vara en laxgunga som stod på en privat tomt i Gammelstad. Ägarens farfar hade jobbat på Bergnäset i Luleå, där många av leksakerna producerats, och antagligen fått en. Sedan dess hade den hängt med i familjen.
De medel som konsthallen förfogar över är vikta för själva bygget. Men Konsthall Tornedalens vänförening köpte skulpturen och donerade den till konsthallen.
Elisa Lindgren är ordförande i vänföreningen, som har omkring hundra medlemmar:
– Roligt att vi kunde skaffa något, och att inriktningen är mot barn och unga. Det är första gången vi i vänföreningen kan göra något rent praktiskt, så vi också känner att vi är på gång.
Theodor Ringborg är glad över att Konsthall Tornedalens medlemsförening ska ha inriktning mot barn och unga.
– Man betalar medlemsavgift för att stötta framtidens kulturskapare, det tycker jag är en väldigt fin tanke. Och att börja med Callenbergs skulptur är mycket vad konsthallen vill vara. Det är meningsfullt, för det är norrbottnisk konsthistoria, det är nog den sista av hans laxar som finns kvar. Men den är också kul. Barn kan klättra och gunga på den, säger han.
Han berättar att säljarna insåg att skulpturen blir till allmänhetens nytta, och att den kanske gör större nytta vid konsthallen, där barn och andra kan leka med den och se på den. En väldigt fin gest från dem, tycker Theodor Ringborg.
Hur många laxgungor som tillverkats vet han inte.
– Alla är handgjorda och har olika uttryck.
Laxgungan som köpts in till Konsthall Tornedalen är i okej skick för sin ålder, berättar han.
– Den har rostat och förlorat ganska mycket av sin färg. Kanske skulle vi måla den, jag vet inte faktiskt. Men jag gillar de röda fenorna och att det finns en färgskiftning. Sätet är av trä så det har gått åt, själva materialet är helt men färgen har flagnat. Den ser ju inte mycket ut för världen om man jämför med bilden från förr. Men ska vi göra om den som ny eller bevara den patina den fått för att den stått ute i väder och vind sedan 1970-talet? Om vi målar den blir den något annat.
I ett dokument står att Ingemar Callenberg började göra lekskulpturer när hans dotter Mona var ungefär tio år.
Förutom laxgungorna gjorde han en klätterställning med kula. Men inga ritningar har hittats.
– Hans mest kända lekprodukt är klätterkulan, men det ska tydligen även finnas en karusell. Det vore superhäftigt att få reda på mer eller få se en ritning. Alla ledtrådar är jätteviktiga. Och karusellen vore fantastisk att bara få se en bild på.
– Vi vill visa ett konstnärskap som varit viktigt för Norrbotten, något som befäster de här människorna som har fina minnen från skulpturerna, som kommer ihåg, som att de ramlade och slog sig gula och blå. Det är inte ofta vi möter barndomsminnen från konstverk, säger Theodor Ringborg.