Teckning är grunden i konsten, men hamnar ofta lite i skymundan av måleriet. Så var det även för Magnus Björkbom.
– Det har blivit så att jag mest har målat, men nu har jag hittat tillbaka till tecknandet igen.
Utställningen på Galleri Lindberg i Luleå består av nya verk, tio teckningar och tre målningar.
– Grundidén var egentligen rent teknisk. Jag har mest använt teckning som skiss tidigare, nu har jag jobbat fram en teknik efter idén. Jag använder enbart grafitstift, och en gnuggteknik där jag drar med suddet där jag svärtat ned.
Han har även börjat lägga in svartvita partier i sina målningar.
– Det var så det började egentligen, det blir snyggt med kontrasterna, säger han.
Utställningen har ingen titel och han vill inte gärna prata så mycket om sina verk.
– Det blir som när man förklarar scener i filmer. Man måste behålla mystiken.
De senaste årens händelser i världen har gjort avtryck i hans konst. Under våren följde han nyhetsflödena hela dagarna.
– Jag brukar alltid baka in det, men det är inte alltid det märks. Men allt påverkar vad jag gör.
Och tecknandet har gett mersmak.
– Jag vill i alla fall jobba vidare med att tänka mer på tekniken. Först får jag en idé, sen funderar jag på vilken teknik som passar.
Han sveper med handen mot väggarna i galleriet och tillägger:
– Jag kan inte se någon av de här i färg, då visste jag att det skulle bli teckning.
Magnus Björkbom började teckna redan som barn. Måleriet kom först när han började på konstutbildningen vid Sunderby folkhögskola 2014. Sedan dess har han arbetat med konsten på heltid.
När visste du att det var konst du skulle hålla på med?
– När jag testat allt annat och inte hade mer studiemedel, säger han leende och tillägger:
– Innan jag började i Sunderbyn testade jag en massa tekniker, utbildningar i data, grafik, media, försökte få in en konstnärlig idé i design och så. Men det är idédrivet jag drivs av, att ha en idé och sen göra det själv, hela vägen.
Efter 15 år som konstnär är drivkraften fortfarande stark.
– Jag är alltid missnöjd, men det blir bättre. Jag tål inte att se tre år gamla målningar, då skrotar jag dem hellre. Jag vill fokusera framåt, till nästa grej. Det är det som är drivet.
Han har inga speciella mål, förutom att utföra sina idéer:
– Jag tänker på bilder hela tiden, och har aldrig gjort något annat heller, bara fortsatt.
Hans verk innehåller ofta någon liten detalj som sticker ut.
– Jag vill alltid ha det, jag tycker att det är intressant att ha någon grej som lyser upp. I teckning är det viktigt med ljus och mörker, men även i måleri. Jag tänker ungefär likadant, oavsett om det är färg eller svartvitt.
Under en period ägnade han sig mycket åt serietecknande.
– Men om man tar bort alla skuggor på de här teckningarna är de som serieteckningar, egentligen. Serier är mer konkreta, med konturer runtomkring motiven.
Han kan inte peka på något gemensamt, någon röd tråd, i det han gör:
– Jag sysslar ju inte med propaganda, inget meddelande som ska fram, mer en massa trådar som går genom allt. Det är sånt man inte sätter ord på, det bara blir. Eftersom jag har hållit på rätt länge har jag min egen motivvärld, och bygger bara vidare på olika delar.
Utställningen pågår 1–25 oktober.