En grupp akvareller med broderi är det första som möter den som besöker Brita Weglins utställning ”Ur tiden” på Galleri Lindberg i Luleå. Det är ljus och färg, lek och krumelurer.
– Jag åkte bort, tog med mig akvarellpapper och halvfärdiga akvareller och tänkte att nu ska jag ta ett nytt grepp på en ny plats, berättar Brita Weglin.
Resultatet blev 20 verk som samlats i en separat del av galleriet.
– Det blev en hel avdelning som jag är väldigt glad för. Det är jättekul att jag vågade ta ett nytt kliv. Det är lätt att fastna, men jag har alltid tyckt att det är roligt att förnya sig, och att blanda sömnad, grafik och emalj.
Hon berättar om vad broderiet gör med målningarna:
– Här är ett litet landskap, men när jag syr på det får jag fram en förgrund och ett djup. Ibland blir det lite parallella världar, existentiella tankar. Vad som finns och inte finns, vad vi vet och inte vet. Och lite urdjur är det här och var, säger hon och visar.
Där finns hybrider mellan människor och djur, med skor på fötterna, ett silvernät, en hårtuss. I hennes konst finns många detaljer att upptäcka.
En annan del av utställningen har lite dovare ton, men ofta med en glimt av lekfullhet.
– Det som är lite allvarligt, sånt som jag är orolig och lite rädd för, tar jag udden av genom att göra något humoristiskt av det, säger hon och pekar på ett verk med titeln ”I ruinerna efter människosläktet”.
– Det är en dramatisk titel men en häftig bild. När jag gjort den var jag lycklig över att ha fått till den.
Hon syr på gamla linnehanddukar som hon patinerat med kaffe, rödvin eller rödbetssaft för att få en bakgrund.
– Sen börjar jag ofta med en horisont. Jag kan inte tänka för mycket innan, för då är det svårt att komma i gång. Jag försöker hitta känslan, sen har jag mycket fantasier. Och jag ser till att variera stygnen mycket, det är också spännande.
Hon beskriver hur hon fyller ytor och lägger på lite tyg.
– Växer det fram figurer blir jag glad, jag leker fram det. Sen vet jag inte vad det här är, det är hemligheter för mig själv, säger hon och pekar.
– Men jag försöker alltid ha roligt.
I utställningen finns också några landskap som inte visats tidigare, samt emaljer, grafik och bronsskulpturer.
Brita Weglin växte upp på en bondgård i Hälsingland.
– Mamma var väldigt kreativ. Hon ritade mycket som barn, målade på tegelpannor och broderade fina dukar med Järvsösöm. Och jag fick alltid broderigarner, tyger, kritor och ritblock. Jag blev väldigt uppmuntrad, det var viktigt. Barn ska uppmuntras att vara kreativa.
Hon gick fyra år på Konstfack i Stockholm där hon lärde sig många olika tekniker.
– Jag tänkte bli arkeolog eller museitjänsteman, men det bildmässiga tog över. Jag kunde inte släppa det.
När hon gjorde praktik på Gotland träffade hon sin man Lars Elenius, född i Vittangi. De flyttade till Luleå där de fortfarande bor.
– Det var i grafiken jag hittade mitt bildspråk. För mig var det avgörande att fanns en grafisk verkstad här. Jag stortrivs. Kulturen är viktig, det är inte alla som vill bli idrottsmän. För mig var det en jättebra miljö att komma hit.
Brita Weglin har verkat som konstnär i många decennier, men hittar ständigt nya vägar.
– Det är så spännande, och just att blanda tekniker. Ibland får jag hitta fysiskt lättare tekniker, men bildspråket följer ungefär samma fokus. Det handlar om existensen och vår utsatthet. När man blir äldre tänker man också mer på sånt. Jag vill inte skriva det på näsan på folk i titlarna, men betraktaren får själv hitta det den vill hitta.
I höst fyller hon 77 år.
– Man får vara glad att man får bli gammal och få ont i knäna. Min mamma blev 97, så jag hoppas på det. Man får se till att ha något roligt att leva för.
Är det konsten för dig?
– Ja, det är det faktiskt.
Och nästa utställning är redan på gång:
– Jag kom med på grafiktriennalen i Uppsala konstmuseum i maj, så det rullar på. Man lägger ju inte av förrän man stupar, säger hon och ler.
”Ur tiden” pågår till den 25 oktober.