För Stockholmskonstnären Carolina Hindsjö blev det första mötet med Luleå en omtumlande upplevelse.
– Jag blir alldeles lycklig över snön, ljuset och himlen, säger hon entusiastiskt.
På lördagen är det vernissage för hennes utställning ”Du sköna resa” på Galleri Lindberg, där hon visar elva grafiska verk och den animerade filmen ”Lovely journey”. Flera av verken är hämtade från filmen, som berättar om Carolina och hennes livsresa.
– Det är ganska söta bilder, men det handlar om att livet är hårt och att man får kämpa på. Det är sorg, det goda och det onda, och olika val som man måste göra.
Hon har använt sig mycket av religiös symbolik: om tuppen som gal tre gånger, om att vakna på den sjunde dagen, om tro, hopp och kärlek.
– Det behöver inte handla om tro, det kan handla om en resa där man rannsakat sig själv och kommit ut. Mina filmer är en sorts utbildning. Jag vill att människor ska bli intresserade, gå djupare och tänka själva.
Färgerna har stor betydelse och är något som hon lägger mycket tid på.
– Jag gillar att färgerna byter karaktär i mina målningar. Jag tänker mycket på färgkomposition och kan sitta i flera veckor för att få den rätta kombinationen.
Två av bilderna i utställningen kommer inte från filmen. Det är de första fristående bilderna hon gjort på länge, och det gav mersmak:
– I film måste man alltid tänka rörelse. Här får jag tänka stelt, men ändå intressant, det är helt annorlunda. Så jag vill fortsätta. Det finns en annan dimension i bilder också. Jag ska även börja med akvarellmålningar, det blir nästa grej.
Du vill hitta andra uttryck?
– Filmen tog flera år att göra, den betyder så mycket för mig. Nu är jag klar med den och vill hitta något nytt.
Att arbeta med konst var inget som hon tänkte på under uppväxten.
– Jag är en arbetarklasstjej, då gör man inte konst. Men jag var duktig i skolan och började konstskola för att bli inredningsarkitekt, och blev så fascinerad av konstvärlden där man fick göra vad man ville. Så jag flyttade till London och gick konstskola. Men jag vågade inte säga att jag var konstnär. Det vågar jag knappt fortfarande, säger hon och ler.
Nu har Carolina Hindsjö arbetat som konstnär i 28 år. Hon har ibland haft det tufft i livet, med sjukdom och motgångar.
– Men det blir bättre när man bli äldre, livet blir lugnare. Nu kan jag leva. Att ha ett liv när man mår bra är ett fint tillstånd. Det glömmer man bort om man har det så hela tiden, säger hon och tillägger:
– Livet är en sekund, sen är det slut. Man får ta vara på den sekunden.