âBortĂ„t himlens randâ Ă€r titeln pĂ„ utstĂ€llningen som fyller tvĂ„ av vĂ„ningsplanen i Havremagasinet. DĂ€r visas bland annat verk frĂ„n hennes mĂ„ngĂ„riga forskning kring rasbiologi och samer, och berĂ€ttelser om mĂ€nniskor i landskapet. Det Ă€r bĂ„de nya och Ă€ldre verk i tekniker som foto, teckning, skulptur och videoverk. Hon har Ă€ven gjutit sina egna fotspĂ„r i tenn pĂ„ olika platser lĂ€ngs LuleĂ€lven.
â NĂ„gra av spĂ„ren har jag lĂ€mnat kvar pĂ„ platsen, som ett bevis för den samiska nĂ€rvaron. Det har varit vĂ„rt land i flera tusen Ă„r, sĂ€ger hon.
MÄnga av upptÀckterna som Katarina Pirak Sikku gjort lÀngs vÀgen har pÄverkat henne starkt, men hennes drivkraft har varit att bryta tystnaden kring Àmnet och lyfta berÀttelserna:
â Jag har varit vĂ€ldigt arg under en tid, och jag har ocksĂ„ varit vĂ€ldigt ledsen. Men nu kan jag kĂ€nna att jag faktiskt har berĂ€ttat om hur det Ă€r, och det Ă€r jag vĂ€ldigt glad över. Jag har skalat av som en lök, lager för lager. Och jag vill gĂ€rna berĂ€tta vad som skedde och hur det skedde. Det kĂ€nns som en lĂ€ttnad nu. Jag har tagit pĂ„ mig ett ansvar som jag kanske inte hade behövt ta, men det har jag ju valt sjĂ€lv, sĂ€ger hon.
I ett av rummen hÀnger nÄgra av alla de horisontteckningar som Katarina Pirak Sikku mÄlat under Ärets mörkaste tid sedan 1997. De har placerats i lÄnga rader pÄ bÄgar över golvet.
â Jag gör nĂ„gra varje Ă„r, frĂ„n november till i början av februari. NĂ€r ljuset kommer tillbaka Ă€r det inte roligt att göra dem mer. Det Ă€r nĂ„got i de hĂ€r mörkerlandskapen som triggar mig, jag vet inte vad det Ă€r. Det kĂ€nns jĂ€tteroligt att fĂ„ visa dem, sĂ€ger Katarina Pirak Sikku.
En del av LuleÀlven slingrar sig lÀngs en av vÀggarna i form av en lysande aluminiumskulptur frÄn 2022 med ljusslinga.
I utstĂ€llningen visas ocksĂ„ fotodokumentationen av verket âGĂĄllok â Kallakâ frĂ„n 2013, som köpts in av Moderna museet, dĂ€r bussen kör över den vita duken.
Ett lÄngt och omfattande arbete ligger bakom utstÀllningen som nu visas. Hur gÄr man vidare efter detta projekt?
â Just nu kĂ€nner jag mig rĂ€tt tom. Men jag har lite pĂ„ gĂ„ng. I boken har jag börjat grĂ€va i renmĂ€rken, som Ă€r vĂ€ldigt intressant. SĂ„ det kanske Ă€r nĂ„got, sĂ€ger hon och ler.
I Havremagasinets kĂ€llarvĂ„ning har Etta SĂ€fve, uppvuxen i LuleĂ„, och Jona Elfdahl i konstnĂ€rsgruppen Gylleboverket byggt installationen âIn the world like lovers doâ. En smal bro leder ut till en ö, omgiven av vatten och lĂ€gereldar dit besökaren bjuds in till en ritual.
UtstÀllningarna har vernissage den 25 februari.