Hennes konst har lÀmnat spÄr av samernas historia

Katarina Pirak Sikku vill bryta tystnaden kring det förflutna. ”Jag har gĂ„tt i rasbiologernas spĂ„r”, sĂ€ger JokkmokkskonstnĂ€ren om sitt arbete. Nu visas hennes stora utstĂ€llning i Havremagasinet.

Ett omfattande arbete ligger bakom Katarina Pirak Sikkus utstĂ€llning "Dollet almmiravdii – BortĂ„t himlens rand" som visas pĂ„ Havremgasinet under vĂ„ren.

Ett omfattande arbete ligger bakom Katarina Pirak Sikkus utstĂ€llning "Dollet almmiravdii – BortĂ„t himlens rand" som visas pĂ„ Havremgasinet under vĂ„ren.

Foto: Birgitta Östling

Konst2023-02-24 06:07

”BortĂ„t himlens rand” Ă€r titeln pĂ„ utstĂ€llningen som fyller tvĂ„ av vĂ„ningsplanen i Havremagasinet. DĂ€r visas bland annat verk frĂ„n hennes mĂ„ngĂ„riga forskning kring rasbiologi och samer, och berĂ€ttelser om mĂ€nniskor i landskapet. Det Ă€r bĂ„de nya och Ă€ldre verk i tekniker som foto, teckning, skulptur och videoverk. Hon har Ă€ven gjutit sina egna fotspĂ„r i tenn pĂ„ olika platser lĂ€ngs LuleĂ€lven. 

– NĂ„gra av spĂ„ren har jag lĂ€mnat kvar pĂ„ platsen, som ett bevis för den samiska nĂ€rvaron. Det har varit vĂ„rt land i flera tusen Ă„r, sĂ€ger hon.

MÄnga av upptÀckterna som Katarina Pirak Sikku gjort lÀngs vÀgen har pÄverkat henne starkt, men hennes drivkraft har varit att bryta tystnaden kring Àmnet och lyfta berÀttelserna:

– Jag har varit vĂ€ldigt arg under en tid, och jag har ocksĂ„ varit vĂ€ldigt ledsen. Men nu kan jag kĂ€nna att jag faktiskt har berĂ€ttat om hur det Ă€r, och det Ă€r jag vĂ€ldigt glad över. Jag har skalat av som en lök, lager för lager. Och jag vill gĂ€rna berĂ€tta vad som skedde och hur det skedde. Det kĂ€nns som en lĂ€ttnad nu. Jag har tagit pĂ„ mig ett ansvar som jag kanske inte hade behövt ta, men det har jag ju valt sjĂ€lv, sĂ€ger hon. 

I ett av rummen hÀnger nÄgra av alla de horisontteckningar som Katarina Pirak Sikku mÄlat under Ärets mörkaste tid sedan 1997. De har placerats i lÄnga rader pÄ bÄgar över golvet.

– Jag gör nĂ„gra varje Ă„r, frĂ„n november till i början av februari. NĂ€r ljuset kommer tillbaka Ă€r det inte roligt att göra dem mer. Det Ă€r nĂ„got i de hĂ€r mörkerlandskapen som triggar mig, jag vet inte vad det Ă€r. Det kĂ€nns jĂ€tteroligt att fĂ„ visa dem, sĂ€ger Katarina Pirak Sikku.

En del av LuleĂ€lven slingrar sig lĂ€ngs en av vĂ€ggarna i form av en lysande aluminiumskulptur frĂ„n 2022 med ljusslinga. 

I utstĂ€llningen visas ocksĂ„ fotodokumentationen av verket ”GĂĄllok – Kallak” frĂ„n 2013, som köpts in av Moderna museet, dĂ€r bussen kör över den vita duken. 

Ett lÄngt och omfattande arbete ligger bakom utstÀllningen som nu visas. Hur gÄr man vidare efter detta projekt?

– Just nu kĂ€nner jag mig rĂ€tt tom. Men jag har lite pĂ„ gĂ„ng. I boken har jag börjat grĂ€va i renmĂ€rken, som Ă€r vĂ€ldigt intressant. SĂ„ det kanske Ă€r nĂ„got, sĂ€ger hon och ler.

I Havremagasinets kĂ€llarvĂ„ning har Etta SĂ€fve, uppvuxen i LuleĂ„, och Jona Elfdahl i konstnĂ€rsgruppen Gylleboverket byggt installationen ”In the world like lovers do”. En smal bro leder ut till en ö, omgiven av vatten och lĂ€gereldar dit besökaren bjuds in till en ritual. 

UtstÀllningarna har vernissage den 25 februari.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!