Asaf Kliger kom från Tel Aviv till Jukkasjärvi för åtta år sedan med en dröm om att fotografera norrsken.
–Jag kunde inte sova, det var så fantastiskt att arbeta med naturen. Det går inte att förutse när norrskenet kommer, bara vänta ute i kylan. När det händer, när norrskenet börjar dansa på himlen, då dansar det i min själ.
Norrskenet kommer när det är klart och kallt väder. Han berättar att kameran skakar ibland när det är minus 40 grader.
– Men jag blir varm inombords när jag ser det.
Han beskriver känslan som att komma tillbaka till barndomen:
– Som vuxen blir man sällan överväldigad av livet, man har sett så mycket. När jag ser min dotters min när vi till exempel tänder julgranen ser jag lycka. Det är samma känsla för oss vuxna när vi ser norrsken.
– Det är väl norrsken och fotboll som kan göra folk överväldigade som vuxna, tillägger han med ett leende.
Vissa nätter har han sett norrsken som inte ens gått att fånga med kameran.
– Det är över hela himlen, från norr till syd, det ändrar färg, ingen kan fånga den känslan. Men det är ovanligt, det händer bara några gånger varje säsong.
För två år sedan öppnade han ett galleri i Lund och hängde en av sina norrskensbilder i fönstret. Bilden blev mycket uppmärksammad.
– Många i Skåne hade aldrig varit så långt norrut, jag ville visa naturens skönhet för folk där nere.
Han samlade tolv konstnärer från norra Sverige i en utställning med norrsken som tema. En variant av den utställningen visas nu i Jukkasjärvi.
– Här finns det gott om utrymme. Det är inte samma utställning, men kärnan är densamma.
De medverkande konstnärerna visar fotokonst, skulpturer, videoverk och olika samarbeten.
Institutet för rymdfysik i Kiruna finns på plats under vernissagen för att berätta om norrskenet och fysiken bakom fenomenet. Institutet bedriver omfattande forskning om norrsken och har en kamera som tar bilder varje minut. Nutti Sámi Siida från Jukkasjärvi berättar om gamla myter och historier kring norrsken.
Utställningens curator Asaf Kliger är också en av de tolv konstnärerna som medverkar. Han blev förälskad i fotografi redan i tonåren:
– Pappa gav min syster en kamera och jag blev så avundsjuk. Jag ville också ha en. Sen påbörjade jag mina mediestudier. Jag var så ivrig att jag tog med kameran till skolan, men fotoläraren sa ”nej, först ska vi lära oss teorin bakom fotografering". Det kliade i fingrarna.
Han beskriver det som ett magiskt ögonblick när han fick framkalla sina första svartvita bilder i mörkrummet och såg motiven växa fram i framkallningsvätskan.
– Det låter dumt i dag när vem som helst kan ta en bild och lägga upp på instagram. Men för 20 år sedan var det en stor och fascinerande upptäckt. Jag blev en konstnär som ville utveckla mitt eget språk. Jag var fast.
Därefter gick han fyra år på konstakademin.
– Det var först på det tredje året jag förstod och kände att jag inte studerar fotografi, jag studerar för att uttrycka mig själv, visa min unika röst. Det är inte så noga med teknik, kamera eller färg. Det viktiga är vad du vill säga, skapa eller göra.
Men studierna på konstakademin ser han bara som en början:
– En konstnär börjar om varje gång, skapar sitt eget språk. Nästa utställning kan bli något helt annat. Det är fortfarande lika fascinerande som när jag var tonåring.
Asaf Kliger har bott i Sverige i fyra år. Han är gift med en svensk kvinna och de har en dotter.
– Jag kom till Sverige på grund av kärleken, säger han och berättar att han träffade sin blivande fru på Sri Lanka. Hon var redaktör för ishotellets magasin och frågade om han ville följa med till Jukkasjärvi.
– Självklart svarade jag ja. Min dröm var att ta bilder av norrsken, men framför allt att få vara med henne.
De första åren arbetade han som fotograf på Icehotel i Jukkasjärvi på vintrarna, numera bor familjen i Skåne.
– Men så småningom hoppas vi kunna bosätta oss i trakterna kring Jukkasjärvi på heltid. Det är en dröm vi har.
Utställningen i Jukkasjärvi pågår under ett år. Men Asaf Kliger har redan planer på fler:
– Nästa år gör vi förhoppningsvis en ny. Kanske om de olika ljusen i Lappland, om djur, eller om vita, dimmiga dagar. Jag skulle vilja göra mer ”mixed media”, inte bara fotografi, och hoppas få kontakt med ännu fler konstnärer, säger han.