För hundra år sedan gjorde konstnären Fridtiof Erichsson jubileumsaffischen till Luleå stads 300-årsjubileum. Han var den första yrkeskonstnären i Luleå och utbildad i Stockholm vid det som senare blev Konstfack.
– Han berättade för mig hur roligt det var att vinna den slutna tävlingen och att det var ett genombrott för honom som ung konstnär i Luleå, säger konstnären Anna Toresdotter om sin morfar.
Jubileumsaffischen blev även till både frimärke och mynt.
Omkring 45 år senare, i mitten av 1960-talet, var Anna Toresdotters mamma Lillebil och syster Eva med om en märklig händelse när de promenerade vid gamla lasarettet, längs Residensgatan i centrala Luleå.
– Framför mammas fötter blåste det plötsligt fram ett häfte ur buskarna intill – med frimärkena från jubileumsaffischen! Så märkligt. Häftet var orört, jag har kvar ett av frimärkena, berättar Anna Toresdotter.
Fridtiof Erichsson vidareutbildade sig senare utomlands till konservator och arbetade direkt under Riksantikvarieämbetet med att rädda konstskatter för eftervärlden. Han har bland annat gjort restaureringsarbeten i nästan alla Norrbottens kyrkor.
Ett av de större arbetena var restaureringen av taken i Stadshotellets festivitetssal i Luleå. I en intervju med Stig Carlsson berättade han i NSD den 9 december 1967:
– Jag och en medhjälpare satte upp 60 000 bitar bladguld i taket på fem veckor.
Förgyllningsarbetet var så stort att firman som skulle leverera bladguldet inte klarade leveransen på en gång.
– Vi tömde hela deras lager med den första beställningen, sa den då 77-årige Fridtiof Erichsson.
Anna Toresdotter säger:
– Jag hörde honom ibland med glimten i ögat säga ”Det finns bara nio stycken i Sverige som kan det jag kan, och det finns hur mycket som helst att göra. Jag har fem hundra års arbete framför mig!”. Han blev i alla fall 95 och arbetade tills han var runt 80.
Men Fridtiof Erichsson fortsatte att måla även under åren som konservator, framför allt akvareller.
– Det var det han tyckte mest om att göra när han målade privat.
För Anna Toresdotter betydde morfar mycket – inte minst för hennes konstnärskap:
– Jag var med honom som liten och fick med mig kärleken till materialet och metoderna. Han var min skola.
Hon ler och berättar om den guldmedalj som hon just nu håller på att designa till Luleå tekniska universitet. När de gick igenom förfarandet, från gipsmodellen och framåt, kände hon igen allt.
– Jag minns när jag var sex år och satt bredvid morfar och såg allt det där, det är kunskap jag haft nytta av hela livet. Hur man tillreder sin egen oljefärg, användningen av gammaldags hudlim, som funnits ända sen medeltiden och in på 1900-talet innan Casco trälim kom. Han kunde allt om bladguld, jag fick blanda till min egen färg av filmjölk och pigment att måla med, skrev böcker på hans gamla skrivmaskin som han sen band in så snyggt.
Morfar Fridtiof och Anna hade en nära relation, med kärleken till konsten som en stark och sammanhållande länk.
– Vi bodde bara en liten bit från honom, det var en stor förmån. Och jag fick ha honom kvar även i mitt yrkesliv, och kunde fråga om råd. Hans far var också konstnär.
Anna Toresdotter bor numera i Åkersberga, men planerar att ha en utställning på Galleri Lindberg i Luleå i oktober 2022.