En röd tråd i Knutte Westers konstprojekt är att de skildrar platser i världen, människorna som bor där och deras berättelse. Människorna han möter är alltid medskapare till slutresultatet.
Knutte Wester gör filmer med den grundtanken. Den senaste "You can't show my face", som just nu finns att se på svt.play, kom till när han var i Teheran år 2019. Det var en tid innan de stora gatuprotesterna drog igång och han var inbjuden att delta på en filmfestival. Han började där och då att spela in gatans ljud, gatuförsäljare, bilmekaniker, skräddare, ljudet vatten, rasslande stålgrindar och dylikt.
Hela filmen utspelar sig på gatan där Knutte fick kontakt med människor som kände att stadens gator och kvarter inte var deras, eftersom sång och dans och mycket annat var förbjudet. Ett gäng unga hiphoppare, rappare och poeter blev medskapare till filmen genom att låta sig filmas när de i smyg framförde sina förbjudna texter. Att skapa filmen blev en kollektiv process där mikrofonen gick från hand till hand. Gatans ljud blev mixat till beats och basgångar som sedan ackompanjerade ungdomarnas musik och dans.
– Det var fascinerande att träffa både ung och gammal på gatorna i Teheran. De ville vara med i det vi filmade och spela in ljud, trots förbudet mot mikrofoner. Jag tror att de gärna ville bryta mot en orättfärdig regel.
– I mötet med människor uppstår det en berättelse. När jag kommer hem med mycket filmat råmaterial gäller det att ”lägga örat emot” och lyssna. Vad är det som ligger dolt i det personerna säger? Vid klippningen kommer det fram.
Samma grundtake om det kollektiva skapandet genomsyrar även Westers tidigare offentliga skulpturarbeten, till exempel bronsskulpturen "Moument without a home". Den skapades i Riga där Knutte, som nybliven förälder, bodde en tid med sin familj.
– Jag hade detta med föräldraskap på näthinnan. Det ledde till tanken att samarbeta med några barn på ett av Lettlands många barnhem, människor som inte blev sedda och hörda.
Finns det något som är gemensamt för alla dina filmer och konstprojekt?
– Även om jag inte vill sätta för stora ord på det; människors vilja, idéer och drömmar om ett bättre samhälle, det är inte så uppenbart, mera så att man kan ana ett frö.
En vistelse som utbytesstudent i Johannesburg år 2000 tror Knutte Wester haft stor betydelse för hans inriktning som konstnär.
– Det var bara fem år efter att apartheid avskaffats när jag kom dit. Sydafrika var fortfarande ett djupt orättvist samhälle, men i total förändring. Det fanns en anda av att ”från och med nu kan det bara bli bättre”. Jag var 21 år och det gjorde starkt intryck på mig.
På sin presentation på Bok & Bild kommer Knutte Wester även berätta om "Horungen", filmen om hans egen farmor och hur det var att växa upp som barn till en ung ogift mamma, som blev utkastad från sitt hem, hänvisad till att bo på fattighus och hur det formade henne till politiskt engagemang senare i livet.
Wester kommer även att prata lite om det filmverk han nu arbetar med som filmats liftande längs en ganska nydragen gräns i Kaukasus.
– De som gav mig lift berättar om sin upplevelse av gränsen och vad den gör med dem. Eftersom jag är mitt i processen vet jag inte riktigt men jag tror filmen handlar om gränserna vi har inom oss, gränserna vi människor bygger mellan varandra, säger Knutte Wester avslutningsvis.
Övrigt: Knutte Wester tilldelades Kirunastipendiet 2022.