Ett stort antal strömbrytare i plastmaterialet resin är ett av Frida Gåhlins bidrag till skulptursalongen på Lindbergs galleri.
I 20 år hade Frida Gåhlin jobbat som frisör när hon bestämde sig för att söka in på den fyraåriga konstlinjen på Sunderby folkhögskola.
– Jag tänkte att det är nu eller aldrig. Och så kom jag in. Det kändes jätteroligt, berättar hon.
Sedan har det hänt mycket på kort tid.
Konstintresset har alltid funnits där och hon hade redan gått en konstkurs på halvtid på folkhögskolan under ett år, men aldrig tänkt på konsten som ett jobb.
– Jag har bara märkt med åren att det här är nödvändigt för mig.
I våras gick hon ut skolan och nu är det konsten hon vill ägna sig åt resten av sitt liv, även om hon räknar med att arbeta med något annat samtidigt.
– Det är jättesvårt att leva på enbart konsten och jag har ju ett barn. Jag tror dessutom för egen del att det är bra att göra båda delarna, att komma ifrån arbetet med konsten ibland och få andra intryck.
Frida Gåhlin har skapat drickabackar av olika material.
Sista terminen på skolan fick hennes klass ställa ut på Lindbergs galleri i Luleå. Galleristen fick upp ögonen för hennes skulpturer och hon blev tillfrågad om att vara med i skulptursalongen som har vernissage på lördagen.
Hon fick dessutom Ritva Enströms konstnärsstipendium på 5 000 kronor och blev uttagen till konstkalendern på Luleå airport.
Därtill blev hon bland 5 000 sökande konstnärer uttagen till Liljevalchs vårsalong där sex av hennes skulpturer just nu visas.
Förra helgen var hon i Stockholm på vernissage.
– Det kändes lite overkligt, så det var bra att komma dit och se att de verkligen stod där. Det var jättefint, säger hon.
Ett konstverk av Frida Gåhlin.
Verket på Liljevalchs heter "Where memories dwell" och föreställer sex drickabackar i små men i skalenlig form och gjorda av en sorts plast som heter resin.
– Många har minnen av de där backarna. Man kan ha haft leksaker i dem när man var liten eller LP-skivor. Mina skulpturer är inte fyllda med någonting, det är egentligen bara formen som intresserar mig och hur den upplevs. Jag tycker att en form säger så mycket mer än vad den verkligen är.
Hon brukar måla i akryl och olja. Skulpturerna skapar hon av trä, gips, silikon, resin eller det material som passar bäst. Hela tiden är det färgerna och formen hon har i fokus. Ofta föreställer de byggnader eller vardagsföremål, men just vad de föreställer är inte så viktigt.
– Jag tycker det är häftigt att se vad färgerna gör mot varandra och hur formen kan skapa spänning i en bild eller en skulptur.
Frida Gåhlin hänger sina bidrag i skulptursalongen på Lindbergs galleri, där hon också har fått ett vikariat.
På Lindbergs ställer hon bland annat ut ett vägghängt verk som föreställer olikfärgade strömbrytare av den typ som finns i massvis av hem.
– Jag tycker det är en superbra form på dem.
Det blir även drickabackar och skulpturer som är inspirerade av en målning hon har gjort tidigare som föreställer ett gatukök.
Det som också har hänt är att hon så sent som i måndags började arbeta som anställd vikarie hos Lindbergs Konst & Ram.
– Tanken är att jag också ska få lära mig passepartouter och inramningar och att hänga utställningar. För mig är det jättecoolt bara att få vara bland konst och träffa alla konstnärer som kommer in.
Sin egen konst arbetar hon med hemma i lägenheten.
– Nu har hela mitt senaste projektet fyllt upp hela vardagsrummet och i köket. Men min son är tålmodig, säger hon leende.
En dröm är att någon gång få ha en egen separatutställning.
Drömmen är att få ha en separatutställning.
– Jag hoppas det ska hända.