Frågeställningarna är styrkan

Galleri Syster håller normalt sett till uppe på Kronan i Luleå i små lokaler som inte rymmer mycket mer än en mindre utställning med en konstnär.

Men när konstnärskollektivet Verkligheten och sju av dess konstnärer kommer på besök har man flyttat till Norrbottens museum med utställningen Strecth.

Det är en utställning som till stor del bygger sin sammanhållande idé på associationskedjor och semiotik som arbetsmetod. Och i förordet till utställningen finns en rätt rolig känga till Göran Hägglund; "Stretch är verklighetens folk som gestaltar sin egen verklighet utifrån sin egen sociala preferens".
Men det är verkligheter som skiljer sig rätt friskt åt, som så ofta i grupputställningar.

Här finns allt från Gerd Aurells små fina, men samtidigt skavande, akvareller i sviten Volvo, som gestaltar ett slags tillstånd i baksätet på en Volvo av äldre modell till mer "dokumentära" verk som Mattias Olofssons Aaltopuisto.
Där försöker Mattias Olofsson översätta den lokala debatten om Aaltoparken i Vasa, som i folkmun fick namnet Negerbyn som blev så vedertaget att det faktiskt gick skicka post till 65320 Negerbyn så sent som 2009. Något anmärkningsvärt kan man ju tycka, men ett tecken på hur gamla koloniala eller till och med rasistiska diskurser kan leva kvar i ett modernt samhälle.

Verket har gestaltats genom en mindre installation, några bilder på Aaltos hus och en video som är själva huvudnumret i verket. Och det är ett intressant historiskt dokument, om än lite övertydligt i sina referenser till den svenska chokladbollen, aka "negerbollen".
Ett annat verk som tar upp en av verklighetens absurditeter är verket Inseminationsfrågan av Camilla Påhlsson - där hon ger sig i kast med inseminationslagstiftningen där ensamstående kvinnor som vill ha barn måste åka till Danmark för insemination.
I Sverige måste de ragga upp någon på krogen om de vill ha barn.
Något som i realiteten innebär att en lesbisk kvinna måste ligga med en man för att få barn.

Å andra sidan; varför bara dra gränsen vid kvinnors rättigheter till barn, om man nu ändå ska få inseminera?
Och är det ens givet att det är en rättighet att få barn?
I små post-it-lappar intill texten som utgör grunden för verket får publiken skriva ner sina åsikter i frågan och det är där som tankar som dessa dyker upp. Och det är onekligen ett verk som fungerar som en diskussionskatalysator i sin enkelhet.
Ytterligare ett verk som berör genusfrågor är Ida Hanssons Searching for Mary, där konstnären kliver in i kyrkan som en lite taffligt utklädd "operasångare" och tar plats i kyrkan med sitt "framförande" av Ave Maria. Det är lite av charad och spex över videon och medvetet taffligt. Men i botten vilar ändå ett allvar med frågeställningar om kvinnans plats i kristendomen och hur långt en kvinna ska behöva gå för att ta plats i religionen. Det är en befogad frågeställning. Inte minst i en tid då religionen åter blivit globalt sprängstoff.
Det är också i frågeställningarna som Stretch har sin verkliga styrka, ibland också mer än i själva genomförandet av verken.
Särskilt Påhlssons verk mal vidare i skallen efter utställningen och det är väl en styrka om något när verken lever kvar långt efter besöket.

Den tillfälliga flytten från Kronan till Norrbottens museum är dessutom ett lyft för Galleri Syster. Men också för museet och jag tror att ett mer långsiktigt samarbete skulle kunna vara fruktbart för båda parter.