KONST
Norrskenets land
Första delen
Aines konstmuseum, Torneå
Pågår till den 14 november
På den svenska sidan sitter en man som döljer könet med en handduk. Han läser Svensk damtidning, drömmer om kungahuset, har en elektrisk bastukamin, badtofflor, en fruktskål och en flaska Vino Tinto Espanol bredvid sig på bastulaven. Temperaturen i bastun är 57 grader på termometern av märket Lagom. Det är ett feminint drag över bilden.
På den finska sidan är det naket och hett, 165 grader. Det är en kvinna som badar och drömmer om Lordi. Hon har drämt kniven i bastulaven och har en flaska ”Forsens öra”, brännvin. Kanske hembränt. Lågorna flammar ur den vedeldade kaminen. Maskulint så det förslår.
Det är Mäkivuotis bild av svenskhet och finskhet i målningen som har titeln ”Varken eller!”. Den lockar till skratt och det är roligt att också få skratta på en konstutställning. Det är gränsskillnaden sedd med finska ögon. Eller av ögon på båda sidor gränsen, för konstnärerna bakom den första delen av ”Norrskenets land” har rötter från båda sidor om gränsen.
Utställningen som helhet är ojämn. En del av inslagen är lite för enkla, triviala fotografier som inte uttrycker något. Collage verkar ha tillkommit i all hast och utan djupare tankar.
Men så finns där undantagen som lyfter utställningen som helhet. Allra först möts betraktaren av något som på avstånd ser ut som en målning från förra sekelskiftet. Ramen påminner om den tiden, men i den finns ett fotografi av Eija Mäkivuoti och titeln är ”Gränsen flyter i djupet av älven”.
Vi ser en krusad vattenyta och anar något djupt där nere i vattnet. Det utmanar fantasin och man stannar upp, länge, inför denna tavla. Konst ska inte vara så klart uttalad utan väcka en undran. Det gör Eija Mäkivuoti.
Jouko Alapartanens oljemålning ”Dellös” utmanar också fantasin. Det är en torso inlindad i den finska flaggan, men där finns en ytterst levande hand som tagit ett kraftigt grepp för att hålla fanan på plats. Huvudlös finsk nationalism? Och är det den finska flaggan eller något annat blå-vitt? Alapartanen bjuder på utrymme för tolkningar och han har kunnandet i att måla levande händer. Det är inte det lättaste.
Denna första del av ”Norrskenets land” väcker nyfikenhet inför fortsättningen.
Det är bara att hoppas.Hur kommer svenskheten och finskheten att skildras på den svenska sidan? Får vi skratta åt svenska konstnärers schabloner?