Ett 40-tal konstnärer finns med i årets Luleåbiennal – lokala, nationella och internationella. Äldre verk från 1800-talet möter nyproducerad konst, konstnärer möts över generationsgränserna.
– Vi jobbar med Norrbotten som plats, med speciella historier som konsten kan aktivera och gå i dialog med. Samtidigt hittar vi kopplingar till internationella frågor, situationer och verkligheter, så det inte blir provinsiellt. Vi låter biennalen öppna sig mot världen, det är en viktig tanke, säger Emily Fahlén, en av kuratorerna för årets biennal.
"Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden" blir alltså av, trots tider av restriktioner och pandemi. På lördagen öppnar utställningarna i Luleå, Boden, Arjeplog och Malmberget. Det blir ingen vernissage, många programpunkter läggs på is men kan förhoppningsvis genomföras innan den 14 februari då Luleåbiennalen stänger för denna gång.
– Planen är att följa restriktionerna med endast åtta personer i lokalen, i vissa fall inte mer än tre personer samtidigt. Sen får vi följa utvecklingen och se, berättar Emily Fahlén.
I konsthallen i Luleå finns allt från Måns Wranges monument med porslin och kaffe, Tommy Tommies fotografier och Ingela Johanssons tredelade videoverk om gruvstrejken, till Isak Sundströms minnesinstallation för en trollkarl som enligt historien var aktiv på 1930-talet och hade sin verkstad i Mattisudden.
Det digitala materialet har utökats, med bland annat radio via biennalens hemsida. Där sänds till exempel en ny serie litteratursamtal med platsens identitet i fokus. Kerstin Wixe möter författare som Elin Anna Labba i Porjus, Lars Gyllenhaal, som utgår från Tyskmagasinen i Karlsvik, samt David Väyrynen. Det blir konstnärssamtal, extrakt från ljudverk och ”Vävda sånger” i samband med Statens konstråd.
– Det är för dem som inte har möjlighet att besöka biennalen fysiskt, men även för dem som vill ha mer av biennalen.
Lulujournalen kommer ut med sitt första digitala nummer på hemsidan i samband med öppningen:
– Där beskriver vi hur vi väver samman förra biennalen med årets. Det var faktiskt en publikfråga under förra biennalens sluthelg som vi lät bli hela biennalens frågeställning nu 2020: ”Vad skulle realism kunna betyda i dag?”
Frågeställaren var forskaren, kritikern och författaren Stefan Jonsson, som bjudits in. I en specialskriven essä för Lulujournalen behandlas den frågan.
– Vi förstår att det är färre som reser hit och besöker biennalen den här gången, men det är en lång utställningsperiod, vi hoppas att det lättar framåt februari, säger Emily Fahlén.
Konstnären Birgitta Linhart kommer från Lansjärv och bor i Luleå. Hennes marmorskulptur "Jordankare förhindrar spänningar" i Havremagasinet bär inskriptionen: ”Fundamentet bör vara gjuten betong, 4 tum 4 balk väl förankrad så att bärigheten blir maximal. Jordankare förhindrar spänningar”
– Det handlar om att rota sig, hitta ett hem, hitta sin gemenskap. Vi arbetar med att placera konstnärerna tillsammans med varandra. En känsla av kollektiv och hur vi samlar oss i den här tiden som är så oviss, berättar Karin Bähler Lavér.