"Det är ju broderiet som är kul, jag har alltid trott på det mediet. Det sågs inte med blida ögon att någon höll på med broderi som konstform. Men jag sa att jag ville göra det", säger Britta Marakatt-Labba.
På lördagen medverkar hon i Kultura Kirunas ”Norrbotten berättar” med Marie Lundström och Erik Niva. Samtalsledare är Mattias Timander.
– Fotbollsreportern har jag träffat, vi hade programmet Sommar i P1 samtidigt. Han var jättetrevlig, vi pratade där bakom kulisserna, säger Britta Marakatt-Labba.
Samtalet ska bland annat handla om hur de ”kom ut i världen”.
– Ofta ställs frågan ”Hur lyckas man i Norrbotten om man bor i Norrbotten?”, och som jag i Idivuoma, men visst kan vi också. Världen har ju krympt, det är inte som på 1950-talet längre. Nu ligger allt så nära, man kan lyckas var man än bor i världen, bara man vill och vågar. Och jag hade en stark längtan efter att hålla på med bilder, så det var bara att köra på.
För henne har det aldrig funnits något alternativ, även om musiken också lockat.
– Jag har alltid tyckt om att sjunga, det fantiserade jag mycket om. Men jag sjunger när jag kör bil, då får man gapa hur mycket man vill, det är ingen som säger ”sluta”, säger hon och skrattar.
Britta Marakatt-Labbas nya bok ”Broderade världar” har precis gått i tryck. Titeln har hon valt med tanke på världsläget.
– Eftersom det sker så mycket i världen i dag har det blivit så att jag berättar direkt från världsliga händelser i mina bilder.
Den senaste tiden har ”jakten på broderiet” spritts på sociala medier, där Britta efterlyst ett verk som ska vara med i boken.
– Ingen svarade, det måste ha hamnat hos någon privatperson. Jag trodde att den fanns i regionerna eller kommunerna men har inte hittat. Men den kommer med ändå, säger hon.
Arbetet har pågått i tre år.
– Min första bok ”Broderade bilder” kom 2011, så jag tänkte att det är dags för en ny. Det är en god del bilder som jag gjort sedan dess.
Varje bild som hon färdigställt har fotograferats av Hans-Olov Utsi, något som hon är glad för i dag.
– Det hade blivit väldigt dyrt att samla ihop alla bilder för fotografering i efterhand. Där har jag varit klok.
Britta Marakatt-Labba.
Skribenterna och Augustpristagarna Linnea Axelsson och Elin Anna Labba är med, liksom Britt Kramvig, professor vid universitetet i Tromsö, och en inuitisk konsthistoriker i Kanada. Konsthistorikern Jan-Erik Lundström från Boden är redaktör. Boken innehåller närmare hundra bilder.
Texterna har sedan översatts från samiska till engelska och svenska, och från svenska eller norska till engelska och samiska. Boken är på nordsamiska, engelska och svenska.
”Broderade världar” släpps under Jokkmokks marknad den 2 februari på biblioteket, därefter på Havremagasinet, i Kiruna och i Stockholm.
Samtidigt arbetar hon med en stor utställning på Nasjonalmuseet i Oslo som öppnar den 15 mars 2024. Delar av samma utställning kommer till Kiruna hösten 2024.
När hade du utställning i Kiruna senast?
– Jag var med i grupputställningen med Koncentrat i april, men separatutställning börjar det bli många år sen, så det är väldigt kul att Konstmuseet i Norr tar den här utställningen till Kiruna. Jag har inte visats så här stort i min hemkommun. Och det är ju på tiden faktiskt. Det här är bilder som kommer så långt tillbaka som från slutet av 1960-talet, och skisser från 1970-talet. Det blir riktigt kul.
– Det har också varit tal om att Nationalmuseum i Stockholm vill ha den, säger hon och tillägger att hon är bekymrad över den svåra ekonomiska situation som många museer befinner sig i.
– Vi måste värna om våra museer. Hur skulle vi annars göra om de får stänga? Det är ju skatter som blir inlåsta, som ingen får se.
– Nasjonalmuseet i Oslo plockade ut från det jag gjort, från alla decennier. Det är inget jag valt själv, de ville verkligen visa hur utvecklingen har varit mellan de här epokerna.
Vad har varit roligast?
– Hittills? Det är ju broderiet som är kul, jag har alltid trott på det mediet. Det sågs inte med blida ögon att någon höll på med broderi som konstform. Men jag sa att jag ville göra det.
Men plötsligt, efter hennes medverkan i utställningen Documenta i Kassel 2017, hände något:
– Då lyftes broderiet som en konstform. Internationella museer och gallerier började höra av sig. Först då vände det på riktigt.
Britta Marakatt-Labba upptäckte ett nytt sätt att jobba vid universitetet i Bergen där hon brukar vara gästprofessor.
– Jag såg en massa flaskor på rad på textilavdelningen. Läraren introducerade mig i tekniken. Sen var jag såld.
Hon beskriver metoden som att måla som en akvarellist med textila pulverfärger direkt på tyget.
– Men det är också en kemisk process. Jag kan inte bara måla och låta det ligga, jag måste ha kemikalier i det, men inte för mycket, sen ånga det och tvätta ur överflödig färg. Det är en process, men det var väldigt kul när jag hittade den metoden.
Britta Marakatt-Labba tycker att det är mycket intressant att Kiruna vill bli Europas kulturhuvudstad 2029.
– Varför inte? Vi har ju den tunga industrin med gruvan, vi behöver lite mjukt också, inte bara den här macho-kulturen som tyvärr finns där. Därför skulle det vara väldigt bra om de kunde få göra Kiruna känd som kulturstad.