I närmare 30 år har skulptören Lena Kriström arbetat med is. Boken är en sammanfattning av vad hon gjort genom åren, i ord och bild.
– Det är mest kortare texter, jag vill att bilderna ska vara huvudsaken. Jag har över tusen bilder, det har varit svårt att välja.
Eftersom is är ett förgängligt material har det varit viktigt för Lena Kriström att dokumentera verken:
– Jag har gjort så många isskulpturer genom åren, men inga finns kvar. Det enda jag har är bilderna.
Lena Kriström jobbar med många material, även olika typer av stenar:
– Jag gillar hårda material där jag får jobba utifrån och in, i block. Av ett två tons block av is kan jag göra en skulptur på två dagar, med ett stenblock av samma storlek tar det ett par månader. Så jag får träna mig mycket på formen när jag jobbar med is.
Hon gör först en modell i mindre skala, oftast i lera. Ibland börjar hon med att teckna, eller bläddrar bland sina omkring 5 000 teckningar för att få idéer och inspiration.
– Ofta har jag kort tid på mig när jag ska arbeta i is, det är bra att ha en modell och sedan bara kunna köra på med motorsåg och isjärn.
Lena Kriström upphör aldrig att förundras över isens många ansikten:
– Isen har fler dimensioner än andra material. Den är i ständig förvandling och förändring, är beroende av väder, vind och temperaturer. Även om det är kallt ute kan luftfuktigheten förändras, den kan vara klar en dag och frostig nästa. Och den är helt beroende av ljuset.
– Ibland är isen så vacker att jag tänker att usch, varför ska jag göra något, för den räcker som den är. Det är som ett universum att titta in i isen.
Oavsett om hon arbetar med is eller sten är det själva känslan hon vill åt. Hon arbetar gärna med människor, uttryck och känslor i sina skulpturer.
– Innehållsmässigt tänker jag likadant, jag vill uttrycka en känsla av sorg, glädje, kärlek, mycket av de grundliga mänskliga uttrycken som alla egentligen känner igen sig i. Det tycker jag är spännande.
Vad är då hemligheten för att få liv i ett isblock eller en sten? Lena Kriström skrattar lite och säger att det är det som är hennes jobb.
– Jag gillar inte att använda så mycket ord när jag ska beskriva en skulptur. Det är därför jag gör skulpturer, för att jag inte ska behöva använda ord. Det är ett annat uttryckssätt. Vad betyder det när man står och tittar med huvudet lite snett, sänker ögonen eller lyfter huvudet uppåt? Det är öppet för var och en som tittar. Jag har min känsla, men någon annan kanske tyder det på ett annat sätt, det är fritt. Så inte för mycket pekpinnar, det vill jag inte ha.
– Jag tycker att det är spännande att titta på människor, alla små rörelser. På konstskolorna jobbar man mycket med det, försöker förstå vilken rörelse som betyder vad och vad den kan stå för.
Lena Kriström kom till Jukkasjärvi redan 1993. Hon återvände sedan regelbundet och har varit bosatt i trakten sedan 2008. Och det var isen som lockade:
– Ja, absolut. Ingen som känner mig är förvånad över att jag hamnade här uppe till slut. Det är ljuvligt med vintern. Jag är även längdåkarfreak och gillar kylan, när det är riktig vinter här. Jag har kommit hem.