Den 3 september 1965 var det vernissage för utställningen ”Picasso i Kiruna” i Kiruna stadshus. Ett hundratal målningar, teckningar och skulpturer av Pablo Picasso hade fraktats till Kiruna för att visas för allmänheten.
Utställningen var ett led i Nationalmuseums strävan att låta andra trakter av Sverige än huvudstaden få ta del av konst på världsnivå.
– Det måste ha varit en jättegrej, säger tidigare kultursekreteraren Lennart Lantto och berättar att utställningen var värderad till 15 miljoner kronor.
– Stadshuset, som blev klart 1963, kostade 12 miljoner. Det tyckte man var så enormt mycket, och så var konstutställningen värd ännu mer, berättar han.
Under de två veckor som utställningen pågick besöktes den av 7 000 människor. Statsminister Tage Erlander och finansminister Gunnar Sträng var några av dem som kom för att se Picassos verk.
Under vernissagekvällen hälsade stadsfullmäktiges ordförande Ragnar Malmström välkommen. Därefter talade professor Carl Nordenfalk från Nationalmuseum. Mr Roland Penrose från London höll tal om ”Picasso and the endless revolution”.
Det specialbeställda musikverket ”Picasso i Kiruna” uruppfördes, en komposition av Bengt Hambraeus som beställts och bekostats av Statens försöksverksamhet med Rikskonserter.
Enligt uppgift var säkerhetsvakter från LKAB:s vaktstyrka inhyrda för att bevaka de värdefulla konstverken. De fick kvittera ut pistoler, och övervakade utställningen dygnet runt. Fullt förståeligt med dessa värdefulla och oersättliga föremål i huset.
Att uppståndelsen var stor blir tydligt i en av artiklarna om utställningen som publicerades i NSD i september 1965 under rubriken ”Väpnad vakt dag och natt”:
”Pistolbeväpnade vakter bevakar dag och natt Picasso-utställningen i stadshushallen i Kiruna. Här är det vaktmännen John Persson och Allan Lindell (bilden) som har ansvaret för att inget händer samlingen. Världens främste Picasso-kännare Mr Roland Penrose, London, kom på torsdagen till Kiruna och godkände utställningslokalen. Folk som tidigare aldrig besökt en konstutställning väntas bekanta sig med Picasso. En mängd celebriteter från in- och utlandet har aviserat besök.”
Carl Nordenfalk skrev inledningstexten till utställningen, som han avslutade med orden:
”Redan utställningens titel med dess som en fjällbäck friskt klingande vokalkedja ger oss en försmak av den vitaliserande upplevelse vi alla förväntar oss av mötet mellan den moderna konsten och den lappländska fjällnaturens andligt befriande vidder.”
Medarrangörer av ”Picasso i Kiruna” var Norrbottens museum, Kiruna stad och LKAB. Gruvföretaget firade dessutom sitt 75-årsjubileum vid samma tid.
I utställningskatalogen står att läsa: ”Utställningen pågår 4–12 september. Inträdesavgiften är 3 kronor. Barn under tolv år i föräldrars sällskap fritt. Ungdom 12–18 år samt värnpliktiga i uniform 1 krona. Niodagarskort 5 kronor. Offentliga visningar av utställningen alla dagar klockan 14 och 19.”
Pablo Picasso lär en gång ha beskrivit vikten av att få visa sin konst för publik på ungefär följande sätt:
”En målning är inte uttänkt och fastställd på förhand; medan man gör den, följer den tankens rörelser. När den är fullbordad förändras den ytterligare efter den som betraktar den. Målningen lever sitt liv som en levande varelse och är underkastad de förändringar som det dagliga livet låter oss människor undergå. Det är helt naturligt, eftersom en målning endast lever genom den som betraktar målningen.”
Och betrakta Picassos målningar fick Kirunaborna möjlighet att göra i sitt eget stadshus under några intensiva veckor hösten 1965.