En portvakt i Gällivare kan ge museet ett handtag

PLATS FÖR KONST

I vintras besökte konstnären Nina Svensson Gällivare som förberedelse inför arbetet med "Plats för konst". Hon ville se Gällivares kulturhistoriska museum, men hade svårt att hitta dit, och kunde inte förstå var entrén var. 

I sina skissförslag till konstnärlig gestaltning har hon utgått från museet, och dess plats vid den nybyggda skolan Kunskapshuset.

– Under alla år som huset var skola har många Gällivarebor använt handtaget för att komma in till byggnadens olika verksamheter. Jag tänker på alla dem, berättar hon.

I dag är skolhuset ett museum som visar lokal kulturhistoria om och från Gällivare kommun. 

– Museet är en viktig plats, det är folkets och kunskapens plats. Det förstorade dörrhandtaget blir en symbol för tillgänglighet, position, representation, identitet, erfarenhet och kunskap, berättar hon.

Handtaget på museets entrédörr ska 3D-skannas, förstoras och gjutas i brons eller gjutjärn. Tanken är att det ska placeras direkt på byggnadens yttervägg, som en anvisning för var man ska gå in.

– Det blev som att skolhuset och museet hamnade i skuggan av det nya Kunskapshuset, att den nya kunskapen växer över museet. Ingången till museet var inklämd som en mörk och snöig gång mot Kunskapshuset. 

Nina Svensson började titta på det symboliskt. 

– Vem äger dörrhandtaget in i huset? Jag ville på något sätt markera ingången. Det blev ett symboliskt överdimensionerat handtag som liknar det som finns på den dörr som jag tycker borde vara ingången för att det ska bli en tydlig entré.

”Portvakten” är titeln på hennes andra förslag, en bronsskulptur med tänkt placering framför museet.

– Gällivares kulturhistoriska museum skulle behöva en vakt, en portvakt som bevakar dess historia, samtidigt som den visar vägen in och museets position, säger hon.

Skulpturens form har hon hämtat från en frigolitsten som tillhör museets basutställning. 

– Den har gjorts av museipersonalen som en trappa upp till en njalla, en samisk stolpbod, antagligen för att barn ska kunna titta in i den. Jag vill flytta ut den, byta status och värde. Den förflyttningen är jag förtjust i, berättar hon.

Nina Svensson fick en positiv känsla för Gällivare under sitt första och hittills enda besök i stan:

– Det är en industristad, precis som Timrå där jag växte upp. Jag gillar praktiska platser, där känner jag mig hemma. Är det för gulligt och idylliskt blir jag nervös. 

Nästa avsnitt: Andréas Brännström, Boden.