Bertil Vallien går från glas till glasfiber

Inne i APC Composits enorma industrihall i Karlshäll utanför Luleå luktar det svagt av kemikalier. Här, där det normalt sett tillverkas så skilda produkter som badrumsgolv och fläktkåpor till gasturbiner världen över i glasfiberarmerad polyester, huserar konstnären och formgivaren Bertil Vallien tillfälligt.
Små skålar med blå och svart akrylfärg står uppställda, olika storlekar penslar står i en vattenfylld glasburk. På betonggolvet ligger tre skulpturer i form av gigantiska huvuden som håller på att färgläggas.
I dagarna har Bertil Vallien befunnit sig i Luleå för att färglägga sina senaste skulpturala verk som ännu inte har fått något namn.
Hur kommer det sig då att en konstnär som normalt sett arbetar med råmaterial som glas och lera närmar sig plastisk glasfiberarmerad polyester?
-Jag är ju glaskonstnär så det passade ju bra, säger han.
Det hela började för cirka sex år sedan. I skogen ovanför Björkskatans centrum står en skulptur med namnet Fågelfisk signerad Bertil Vallien. Den kom till efter att han inspirerats av hustrun Ulrika Hydman-Valliens skulpturer på Tuna i Luleå som gjordes just i materialet glasfiberarmerad polyester.
Formarna till hennes skulpturer har gjutits på APC Composit.
Bertil Vallien uppger att hennes entusiasm över materialet och det sätt formarna tillverkats på inspirerat honom att vilja arbeta i samma material.
-För ett och ett halvt år sedan började vi prata om Bertils idé, säger Tord Gustafsson, vd för APC Composit och refererar till Fågelfisk-skulpturen.
-Frågan var, är det möjligt att göra en sex meter lång och åtta meter hög skulptur? Processen tog ett halvår innan vi kunde börja bygga, säger Tord Gustafsson.

Förlagan till de tre huvudskulpturerna var från början en del i Fågelfisk-skulpturen. Men Tord Gustafsson tyckte att "de var så väldigt snygga" att APC Composit gjorde ytterligare ett antal sådana.
När båtskulpturen i glas med titeln Vid flodens källa, som avtäcktes i samband med invigningen av Björkskatans centrum förra lördagen, skulle målas hade Bertil med sig en liten modell av ett huvud som från början var tänkt som del i den skulpturen. Även den är en miniversion av de tre reproduktionerna som nu befinner sig inne på APC Composit och väntar på färdigställande.
-Offentliga utsmyckningar är ofta i glas, betong och sten och det blir murrigt. Jag vill jobba med en signal som är tydlig och som står emot väder och vind. Jag kom att tänka på Ulrikas skulpturer på Tuna som är gjorda i glasfiber. Det är ett outnyttjat material i offentlig miljö, säger Bertil Vallien och berättar att materialet har haft "en klang av billighet".
Men Vallien är frälst.
-Möjligheten till färg och form är obegränsad. Jag tror att det kommer att bli ett material som många konstnärer kommer att jobba med i framtiden, säger han.
Skillnaden mellan glas och glasfiberarmerad polyester som arbetsmaterial är att glaset är ett mer definitivt material.
-Glasfiber är mer formbart, säger Bertil Vallien.

En huvudskulptur tar ungefär en vecka att göra. Formen, en negativavgjutning, gjuts efter en mindre modell, skala 1:5 som förlaga, berättar Bertil Vallien. Sedan har APC Composit förstorat den med hjälp av datorer och mätinstrument upp till 1,30 meter.
När avgjutningen är gjord ruggas skulpturens yta upp så att akrylfärgen kan fästa bättre. Ytan får sedan en färglös skyddslack för att klara utomhusklimat.
Förra torsdagen började Bertil Vallien arbetet med färgläggningen av huvudskulpturerna med sina snarlikt kubistiska uttryck. Färgskalan alternerar mellan djupt koboltblått till grönt och närmast sotsvart.
-Jag gillar blått. Jag jobbar gärna med blått, speciellt i glas. Det är en poetisk färg med referenser till musik, blues, himmel och hav, säger Bertil Vallien.
Just ansikten är ett återkommande tema i Bertil Valliens konst och har blivit som en följeslagare för konstnären genom åren.
-Ja, jag har använt dem väldigt mycket. Det kom sig av att jag gjorde en utställning om Karolina Olsson, säger han och berättar om en verklig händelse som tidningen Barometern tog upp i sina historiska notiser.
Karolina Olsson levde i slutet av 1800-talet i Kalmartrakten. 1873, som trettonåring, halkar hon och slår huvudet i isen, sover i trettiotvå år och vaknar igen 1906. Hennes mor sprider myten om henne och genom fotografier blir hon lite av en kändis. När hon vaknar igen frågar läkare och präster vad som hänt henne. "Det enda jag minns är ett stort mörker och blåa män", berättar Bertil Vallien.
-Det är som en modern Törnrosasaga. Min tolkning är att hon varit utsatt för någonting förskräckligt, säger han.

Bertil Vallien började arbeta på 24 ansikten i glas till en utställning som hölls 1996 i Jungfrutornet på Borgholms slottsruin. Han kallar dem "aggressiva angripare".
De har sin grund i historien kring Karolina Olsson och är porträtt av de män som Bertil Vallien tror har utsatt henne för något.
-Genom att jag jobbade med glas, transparenta huvuden, kunde jag inte bara göra uttrycket i ansiktena utan även lägga in en historia inne i det transparenta glaset, säger han.
De senaste huvudskulpturerna har ingen destination än men Bertil Vallien spekulerar om den fasta utställningen på Vida museum i Borgholm.
Vad ser du för framtid för glaskonsten?
-Det är en jättestor fråga. Det är kris för glasbruken och de avskedar mycket folk. Enda möjligheten att överleva är att bli exklusivare och ligga i framkant när det gäller design och konstglas, säger Bertil Vallien.
Enligt Bertil Vallien har glasbruken en lång tradition av att anställa bra formgivare.
-Jag tror att det är enda chansen för en så kostnadskrävande industri, att bygga ett intressant varumärke, säger han.

Bertil Vallien går från glas till glasfiber

Vad har Luleåbaserade företaget APC Composit gemensamt med en av Sveriges mest framgångsrika formgivare och glaskonstnärer? Svaret är glasfiberarmerad polyester.