KULTURDEBATT
Under 1940-talet togs kraftfulla statliga initiativ för spridande av god och bildande konst i Folkhemssverige. Bodens konstgille bildades 1941 som ett svar på dessa ambitioner och har trots varierande grad av ointresse från kommunpolitikernas sida lyckats hålla verksamheten igång i 80 år.
Nu står man inför en nedläggning av verksamheten, inte för att den bildande målsättningen är förändrad eller för att vi inte länge behöver samhällsengagemang, utan för att den kulturnämnd som borde försvara kulturen inte gör det längre. Argumentet är att föreningar skall bekosta sina egna lokaler med medlemsavgifter. Ingen skall inbilla mig att kommunens idrottsanläggningar drivs av utövarnas medlemsavgifter, eller att biblioteken betalar hyror och löner med hjälp av sponsring.
En konstförenings huvuduppgift är spridandet av kulturupplevelser till skillnad mot kommersiella gallerier som har försörjningen som drivkraft. Det här är ett typexempel på att när en kommun som har slagit ihop kultur- och fritidsförvaltningen och därtill satt en ”bock till trädgårdsmästare”, är det alltid kulturen som har förlorat på den fusionen. Det är även ett exempel på hur en kommun i 80 år utnyttjat och förbränt frivilliga krafter för att upprätthålla en kulturpolitisk profil med åtaganden som med rätta borde åligga kommunen. Inte underligt att eldsjälarna förkolnar utan syre i brasan.
För första gången på 80 år har konstgillet fått förfoga över en för verksamheten ändamålsenlig lokal som annars varit svår att hyra ut. Nu viftas det med orättvisevimpeln när det i själva verket är det gamla vanliga politiska ointresset som råder. Boden har fyra stora idrottsanläggningar/arenor, tre sporthallar, nio gymnastikhallar, äventyrsbad, skatepark, skyttebana, motionsspår och Pagla skidstadion.
Visst finns Försvarsmuseet och Havremagasinet men de är inte rena kommunala åtagandet. Nu vill man lägga ner den enda kommunala konsthallen som dessutom drivs av frivilliga. Om jag var Catarina Ask skulle jag inte drista mig till att använda orättviseargumentet, skuggan faller åt fel håll.
Min tidigare hemkommun Boden var en gång en framåtsträvande konststad med gott rykte. Tänk om och ta ansvar för en kulturpolitik som inte bara omfattar soldatdygder och kroppskultur.